Jag är rak – kan inte linda in mina ord i bomull

Mitt arbete innebär att ha mycket kontakt med människor hela dagarna, med kunder, samarbetspartners och nätverkskontakter. Att då kunna välja rätt ord eller rent av linda in mina ord i bomull hela tiden hade varit bra. Eller?

Vad innebär det att vara rak?

Det kanske är en tolkningsfråga vad ”rak” innebär. Men för mig är det att man inte behöver skapa kurvor för att komma fram dit man ska. Man kan liksom gå rakt på målet. Man döljer inget utan öppnar upp för dialog kring både bra och mindre bra saker. Man vill utveckla varandra genom ärlighet och tydlighet. Det innebär också att jag inte är så bra på ”small-talk”, utan jag vill liksom ta oss framåt dit vi ska.

Mitt raka sätt kan såra

Får ofta höra att det är så skönt att jag är så rak. Att man vet var man har mig. Det är inga krusiduller eller otydligheter med mig. Men jag får också höra, ibland av samma personer som sagt detta, att jag sårar med hur jag uttrycker mig.

Det är så klart jättetråkigt att höra att jag sårar. Men det är också nödvändigt att jag får veta det! För när man säger att man gillar mitt raka sätt så fortsätter jag att vara den jag är hela tiden. Väldigt rak. Ord som inte är lindade i bomull.

Ibland kommer den där kommentaren om att jag sårar lite sent. Jag har alltså hunnit såra flera gånger. Det är kanske inte för sent för relationen i sig att hitta ny mark och växa. Men nu är vi två som är sårade. Jag är sårad för att den andra personen inte varit ärlig. För någonstans är man inte ärlig om man säger att man gillar rak kommunikation och sedan inte kan säga att det visst inte riktigt var det man ville ha, när man fått erfara det.

Men jag gillar att vara jag, rak & ärlig

Jag gillar mitt sätt att vara. Jag vill kunna vara mig själv. Helst hela tiden, fast verkligen ser inte ut så. Självklart kan jag utvecklas – och det har jag gjort jättemycket och gör varje dag. Åldern mjukar upp mina kanter, det har hänt mycket de senaste 15 åren.

Vissa relationer avslutar jag om jag inte kan vara mig själv. Livet är för kort för att gå omkring och försöka anpassa mig hela tiden, att tvingas till återhämtningstid och att ta mig igenom ångest inför vissa möten.

Men andra relationer varken kan eller vill jag avsluta. Där får jag bita ihop. Lära mig hur jag kan uttrycka mig för att projekt och relationer ska fungera. Ibland går det  bra, ibland inte.

Det är svårt. Lika svårt som det är att ta emot ord som inte är inlindade i bomull om man behöver det är det att behöva vända och vrida orden innan man uttalar dem, om man inte är van.

Men det är också bra och viktigt. Viktigt att jag ser att behoven är olika hos olika personer. Viktigt att jag lär mig. Viktigt att jag förstår hur ord kan tolkas annorlunda.

Samtidigt är det inte jag till 100%. För när jag måste börja tänka och vinkla min ord för mycket så försvinner min spontanitet, mitt engagemang och min energi & ofta även glädjen. Jag är inte längre jag.

Hur förhåller en sig till det? Hur hittar jag medelvägen?

Bild från Pixabay