Jag var inte mer värd när jag var smal!

På bilden är jag 22 år tror jag, hade precis gått ner ca 20 kg och jag tyckte ändå jag var jättetjock. Kunde inte sitta upp på stranden för då skulle min mage välla ut över bikinin och jag skulle vara mindre värd. Det var mina tankar då. 

Idag vet jag bättre. Idag vet jag att mitt värde inte sitter i hur jag ser ut. Eller i hur mycket jag tränar. Eller i vilka kläder jag bär. Vet också att mitt värde inte sitter i vad andra tycker om mig.

Kroppshatet fördärvade min självbild

Dessvärre har flera i min omgivning drabbats av mitt skeva sätt att se på mig själv. Då fanns varken internet eller sociala medier så jag kunde inte (tack och lov) sprida bilder och information med mina direkta och indirekta nervärderande tankar om min kropp. Tankar och åsikter om hur viktigt det var för mig att gå ner i vikt. Att jag inte dög som jag såg ut. Att jag var äcklig om jag inte gick ner i vikt och att jag inte var mig själv om jag inte var smal. Att inte vara smal tydde på dålig självdisciplin och jag var helt enkelt en dålig människa. Tankar som gav min omgivning (den felaktiga!) insikten:  ”duger inte hon, duger inte jag heller.”

Inget av mitt värde, duglighet eller min personlighet sitter i hur jag ser ut!

Jag anser att mitt värde sitter i vilket samhälle jag bidrar till. Det sitter i hur jag är mot andra människor, hur jag beter mig och vad jag säger. Hur jag bemöter andra. Hur jag tar hand om vår jord. Hur jag inspirerar och sprider kunskap.

Snälla, snälla.. sluta bidra till fördärvade självbilder

Insikten har vuxit sig stark. Processen har tagit tid. Ökad kunskap genom lyhördhet gentemot andra som är längre fram i processen än jag är har hjälpt mig. Jag hoppas du också befinner dig i processen, nånstans. För man måste inte vara smal. Man måste inte vara vacker. Man måste inte se ut på något särskilt sätt. Man ser ut som man gör. Och det är precis så som det ska vara.

Jag hoppas att du en dag, mycket snart, slutar att dela med dig av dina tankar om din kropps oduglighet. Låter bli att lägga ut före- och efterbilder under din bantning. Att du delar din träning på ett sätt som inte ger andra skamkänslor. Att du slutar berömma andra för hur vackra/fina de är om de gått ner i vikt, gjort sig fina i håret, sminkat sig etc. Berätta istället för din omgivning hur glad du är av att hänga med dem. Att någons närvaro är viktig för dig. Att någons kunskap utvecklar dig. Att någons resa förändrat din syn på något.

Min övertygelse är att alla delar följande vision: våra barn ska få växa upp i ett samhälle där alla duger. Där man kan visa sig bland folk även om man inte sminkat sig. Där finnar inte måste döljas. Där en salig blandning av färger i klädvalen inte möts av sneda blickar. Där man har rätt att vara precis den man är. Där man aldrig måste anstränga sig eller förändra något för att vara fin och duga. Samhället är uppbyggt på att vi (särskilt kvinnor) ska vara missnöjda med oss själva. Lyckligtvis är vi alla och samhället i ständig utveckling och vi har kraften att påverka.

fannyarsinoe-gatt-ner-i-vikt
Ritad av Fanny Åström och självklart publicerad efter överenskommelse.
Följ henne på Instagram @fannyarsinoe för fler teckningar och insikter.

Sorg över allt jag missat

Idag tittar jag på ovan bild med sorg i hjärtat. Sorg över att jag då inte visste det jag vet idag. Tänk om jag då, på stranden i min bikini, visste att jag dög precis som jag var. Detta kroppshat har tagit så enormt mycket energi, få dagar har passerat utan att jag tänkt på min fula och feta kropp. Energi jag kunde lagt på att uppleva roliga och utvecklande saker, träffat nya människor och bara njutit av livet. Det har dessutom fördärvat funktioner i min kropp – denna eviga och skadliga bantning. Så otroligt sorgligt!

Bekräftelsebehov har vi alla, men försök istället få dina likes på annat. Jag kämpar vidare i min process och arbetar hårt för att inte bidra till sämre självbild hos mig själv och andra. Om jag delar något som du tycker skickar fel signaler skulle jag bli jätteglad om du upplyste mig om det. Jag behöver också stöd i att bryta det hårt inpräglade skadebeteendet vi så många sysslar med. Jag är på gång. Jag är på väg. Var är du? Vem är du?

Jag är Anna och jag duger precis som jag är! Punkt.