Om jag vann en miljon… 9 år senare

Om jag vann en miljon, hur ofta har man inte tänkt den tanken? Det är en riktig igångsättare för drömfabriken i hjärnan. Och drömma bör man. 

För 9 år sedan skrev jag om exakt samma sak. Då var förutsättningarna annorlunda mot vad de är idag. Inget av det som då stod på listan står kvar idag. Av olika anledningar.

Här kan du läsa hur jag tänkte på den eventuella miljonvinsten för 9 år sedan

Om jag vann en miljon nu

För 9 år sedan handlade önskningarna mycket om renoveringar och utveckling av gården vi då bodde på. Om prylar. Jag såg att frågan nyligen dök upp i Facebookgruppen Economista och där var de flesta svar/kommentarer önskningar om att köpa prylar eller betala av lån. Men också att investera.

Idag skulle jag inte köpa en enda pryl. Inte anställa en kock. Inte sätta in 1/5 till barnen. Om jag vann en miljon idag skulle jag först fundera kring:

  • NÄR jag behöver pengarna
  • vilken RISK jag är beredd att ta på att förlora dem

Svaren på dessa frågor skulle vägleda mig till rätt investering.

En miljon är mycket pengar

På flera ställen ser jag att man kommenterar att en miljon inte räcker så långt. Jag gjorde det själv för 9 år sedan i mitt blogginlägg. Men idag tycker jag det är mycket pengar. För det handlar inte om att köpa saker för mig längre. För skulle jag köpa prylar (t.ex. två st. 4C Alfa Romeo) så skulle pengarna ta slut på 10 minuter.

Nej, jag skulle investera/spara pengarna, på nåt sätt. Kanske bara genom att sätta in dem till 0% på banken (inte mycket till investering kanske, men säkert). Kanske investera dem i ett företag? En start-up? Aktier? Fonder? Jag vet inte.

För jag är ganska säker på att jag skulle använda pengarna att leva för. Om man lever enkelt så räcker pengarna att leva på, för två personer, i 4-5 år. Då har jag inte räknat med eventuell ränta/avkastning på investerat kapital.

Tidigare pension eller provbo några år utomlands

Drömmen om att uppleva och upptäcka mer av Europa är stark. Även kanske andra delar av världen. Jag skulle se den där miljonen som en möjlighet att faktiskt antingen ta en tidigare pension (jag är 50 år nu) eller ta ett gäng sabbatsår.

Jag gillar ju mitt arbete, mina kunder och mitt företag så jag hade inte slutat jobba, men jag hade definitivt jobbat mer på distans. Kanske helt på distans under några år.

Att vänta tills pensioneringen känns helt galet, jag vill ju leva nu. Vem vet, jag kanske hade sålt allt och bara dragit iväg direkt. Tillsammans med Roger så klart!

Hur skulle du resonera? Vad skulle du göra om du vann en miljon. Idag.

Sot – den fina svarta antecknings­boken

Fascineras titt som tätt över vad som kan hända med olika statusuppdateringar i Sociala Medier. Från digitalt till analogt, nedan uppdatering resulterade i att jag fick en lyxig anteckningsbok.

Min tanke kring anteckningar, analoga eller digitala, skrev jag på LinkedIn för ett par veckor sedan och den har fått stort genomslag och har närmare 7 000 visningar på LinkedIn.

Jag läser allt oftare om personer som övergår till att använda sig av olika varianter av anteckningsböcker, papper och penna istället för de digitala verktyg de tidigare använt för att hantera anteckningar, planering, utveckling, tankar etc. Hur tänker/gör du och varför? Vill höra allt om denna nya (?) trenden (?)!

En av de som kommenterat ville ge mig rätt förutsättningar för att faktiskt skriva anteckningar analogt.

Sot – anteckningsboken som är nåt annat

När anteckningsboken ”Sot” kom med posten blev jag överväldigad! Jag som bara använder kollegieblock (när jag kör analogt) till mina noteringar under möten och telefonsamtal kände direkt – det här är nåt annat!

Evernote och Anteckningar i all ära, men – det här är nåt annat.

Wunderlist är superbra till mycket, men – det här är nåt annat.

Projektverktyget Asana kan jag inte leva utan, men – det här är nåt annat.

Vaddå nåt annat?

En anteckningsbok är väl en anteckningsbok. Ja, för mig var det så. Innan. Innan jag fick Sot. Denna svensktillverkade stilrena anteckningsbok.

När jag håller i boken vaknar en känsla av omvårdnad inom mig. Den här boken är viktig. Det jag skriver i den ska vårdas ömt av mig och andra (?) som läser i den.

Med nya vackra anteckningsboken Sot i min ägo gäller det att vara kreativ!

Sot anteckningsbok

En anteckningsbok för vad?

Vad ska jag skriva om? Drömmar? Tankar? Relationslistor? Måste ju inte skynda mig att bestämma det, men är ju samtidigt sugen på att börja använda den direkt.

Ett par timmar efter att jag först höll Sot i min hand kom jag på det!

Jag och Roger har ett ganska stort projekt framför oss, som kräver mycket förarbete, research och planering. DET ska jag använda Sot till! Och jag kommer så klart att blogga om det också, när det är officiellt.

Tack Madeleine!

När glassmakerna sitter som en smäck

Glass är verkligen en av mina stora laster. När vi är ute och reser är en lokalproducerad glass alltid högt upp på listan av besöksmål. Tänk att vi numera kan avnjuta fantastiskt god ekologisk och lokalproducerad gourmetglass i Alingsås! Självklart inspirerad från Italien.

Hollanders Glass i Alingsås

Hollanders Glass har en pop-up butik på Plangatan (vår gata i stan) och ligger granne med Planeten, den ekologiska butiken jag gärna handlar grönsaker, frukt och nötter i. På Planeten kan man också köpa Hollanders Glass i förpackning.

Joachim Hollander driver Hollanders Glass som en hobby. Han vill att glassen ska vara exklusive och unik. Han har öppet sin pop-up butik när han känner för det. Så otroligt avslappnat och härligt! Och väldigt inspirerande! Att göra som man vill är det enda rätta tycker jag!

Jag följer Hollanders Glass på Instagram och där får jag reda på när det är öppet och vilka smaker som gäller just idag. För även om man kan köpa glass på Planeten och även beställa på Hollanders webbplats så är det glass över disk som jag gillar mest. Inne i lilla pop-up butiken finns det tydlig information om vad som erbjuds just idag. Även några sittplatser erbjuds, både ute och inne. Perfekt eftersom det regnade igår när vi var där!

Hollanders Glass i Alingsås

Limoncello som specialsmak

Dessutom är det bara i pop-up butiken som man kan köpa specialsmakerna! De som tillverkas och säljs endast under en dag. I går när vi var på Hollanders Glass (och även Planeten) så var det Limoncello som var dagens smak. Gjord på riktig Limoncello så klart. Ett riktigt dragplåster för mig som älskar citron!

Jag valde två spatlar av Limoncello och en spatel Lakris. Jösses! Blev mycket glad och överraskad av de starka och ljuvliga smakerna. Glassen var krämig och smakerna otroligt goda och tydliga. Blandningen av laktris och limoncello var en riktig hit!

Hollanders Glass i Alingsås

Roger valde också Limoncello men kompletterade med vanilj. Även han tyckte det var en väldigt god glass! Vi kommer definitivt att återkomma fler gånger i sommar och njuta av denna hemmagjorda, ekologiska, lokalproducerade och fantastiskt goda glass!

Gillar du också glass? Kanske din semester ska innehålla en tur till Alingsås och då passa på att utmana smaklökarna med starka glassmaker? Behöver du boende har vi ett gästrum att hyra via Airbnb :)

Nästa gång Hollanders Glass har öppet är söndagen den 27/5 kl. 11-15

Detta är inte en annons eller något jag får betalt för att skriva.

Min bucket list

En bucket list är en to-do på vad man vill göra innan man dör. Det här är mina drömmar och mål, det jag vill uppleva och göra innan jag blundar för sista gången. 

Att faktiskt ta mig en funderare på detta kändes viktigt. Det är helt egoistiska tankar och önskemål. Saker JAG vill uppleva och få ut av livet. I det stora men framför allt i det lilla. Jag anser ju att meningen med livet är att uppleva det, som jag beskriver tydligare i intervjun med mig.

Viktiga saker som att göra andra glada, kämpa för allas lika värde, driva mitt liv enligt mina värderingar och passioner är ett varje dags arbete, de står inte med här. Här är sånt jag vill göra minst en gång i livet och som jag kanske inte tänker på varje dag.

Jag har inför det här inlägget tänkt till lite extra och faktiskt gjort en mer komplett lista än jag haft tidigare. Men självklart kommer min bucket list att utökas med nya saker jag vill prova och göra. För är man så nyfiken som jag är så ändras och tillkommer det nya saker hela tiden. När jag skrev om min dröm om El Camino de Santiago kände jag att ett inlägg med min bucket list behövde skrivas.

Min bucket list är inte i någon särskild ordning.

Min aktuella bucket list

✔︎ Driva eget företag (2 ggr hittills)

Driva litet pensionat/hotell

El Camino de Santiago

Bo utomlands

Köra racerbil

✔︎ Bo på landet

✔︎ Gifta mig

✔︎ Föda barn

✔︎ Bo på lyxhotell

Få in yoga som en naturlig del i mitt liv (försökt men inte lyckats än)

Vandra i Cinque Terre

✔︎ Semestra i husbil

✔︎ Gå på NHL-match

Lära mig ett till språk

Klappa en panter

Sälja/skänka alla min ägodelar

Lära mig om röda viner

Göra långresa (minst 3 mån)

Volontärarbeta

Korsa USA i bil

✔︎ Seriebiljett Frölunda Indians

Mjölka en ko

✔︎ Rädda livet på ett djur

Rädda livet på en människa

Gå keramikkurs

✔︎ Odla min egen mat

✔︎ Bli publicerad i tidning

Skriva en bok

Se Nascar eller Indy car live

Vara med i TV (för upplevelsen, inte uppmärksamheten)

Äta på en 3-stjärnig Michelinrestaurang

Leva i husbil

Bo i liten takvåning med stor terass (helst i ett varmare land)

Utveckla fotograferandet

Besöka varje land i Europa

✔︎ Se Formel 1 live

En del är redan avbockat på min bucket list

Jag har redan gjort en hel del av det jag har på min bucket list, jag har redan levt i 50 år. Det jag minns har jag lagt med på min lista, eftersom det alltid är skönare (för mig själv i alla fall) att se att jag redan åstadkommit något :)

Har du en bucketlist? Vill du dela med dig så skriv gärna en kommentar!

Vad är lyx i vår moderna tid?

Att jobba mindre och leva enklare. Är det den nya sortens lyx?

Eller är det att köpa märkesväskor & resa i första klass? Eller är det att bo en natt eller för alltid i en miljö som bilden? Vad är lyx för dig?

Vad är lyx egentligen?

I SAOB står det så här:

1) yppighet l. överdåd i sätt att leva l. uppträda, i förbrukning av varor o. d.; levnadssätt som utmärker sig genom överflöd, slöseri, överdrivet stor bekvämlighet, överflödiga (o. förfinade) njutningar o. d.; ståt, prakt

2) konkretare, om ngt som är överdrivet dyrbart l. elegant l. om sådant som icke är nödvändigt för en normal levnadsstandard l. behövligt för det avsedda ändamålet; särsk. i fråga om heminredning, moderna bekvämligheter, prydnadsföremål, ekiperingsdetaljer

Modernare sätt att se på lyx

Texten ovan är skriven 1947. Det är 70 år sen. Nog ser lyx annorlunda ut idag? Eller? Det tycker i alla fall jag!

Välja bort normen

I ovan beskrivning av lyx hänvisas till ”normal levnadsstandard”, vad är det? Lyxen att kunna och våga välja bort normen. Att göra okonventionella livsval. Att förändra. Helt utanför det som förväntas. Av normen. Heja säger jag! Det tycker jag är lyx. Också.

Äga sin egen tid

Att kunna välja vad man ska göra med sin tid. Att inte vara låst till fasta jobbtider t.ex. Eller att ha hittat ett sätt att förvalta sin tid som lämnar utrymme för mängder av egna val utan stress. Det tycker jag är lyx. Också. Sofia bloggade om tid igår.

Upplevelser

Prylar och lulllull har mindre värde. För mig i alla fall. Att välja upplevelser som förgyller livet. Det tycker jag är lyx. Också.

Inte svart eller vitt

Men visst tycker jag det är härligt att bo på ett urlyxigt hotell och njuta av allt överdåd emellanåt. Men det ena behöver inte utesluta det andra.

Sen kan ju en kombination av svindyra hotellnätter i ett tält vara nåt också. Såg på TV4 imorse om tält i antarktis som kostar skjortan att bo i! Läs mer om White Desert om du är nyfiken på det.

Den här kvinnan har gjort sina egna val i över 30 år (filmen har några år på nacken) – det är lyx. Också.

Vad är lyx för dig?

 

Jag gör det man inte får

Såg en tweet från Therese i Twitterflödet att hon läst och rekommenderade en artikel som Fredrik har skrivit. Tankar om barnfrihet.

Nyfiken följde jag självklart länken och direkt triggades flera tankar och känslor igång inom mig, här kommer det – förhoppningsvis inte alltför rörigt.

Detta är mina egna tankar och känslor, finns inget rätt eller fel, så tyck gärna annorlunda

Jag har tillhört normen

Jag förlovade mig, gifte mig i en svensk fin kyrka, var vacker som tusan i slöja och mammas gamla brudklänning med släp, skaffade ett barn, ett till, köpte hus.. men till slut blev det skilsmässa. I efterhand gissar jag att vi gjorde de här stegen dels för att det var normen, dels för att vi behövde förändringar i vårt liv. I ett äktenskap som ständigt behövde ny krydda för att överleva.

Men jag ångrar inte en sekund av mitt liv med min exman, inte heller besluten att skaffa de goaste ungarna i världen – så klart! Så med det sagt så låter jag fingrarna springa vilt över tangentbordet igen men vill förtydliga att inget av det jag skriver har varken med min exman eller min nuvarande man att göra!

Jag jobbade heltid, mer än heltid ofta. Skjutsade till höger och vänster, ställde upp för vänner, barn och familj. Hade ont i magen i dagar innan vissa möten, men gick ändå på de där mötena för att jag var tvungen. Ja, man är tvungen när man lever i normen och inte säger stopp. När man ska bli accepterad och hellre sväljer tårar och ångest än att säga nej!

Kände att ett falskspel påbörjades i vissa möten. Låtsades vara glad för att man ska vara det när man träffas. Jag blev en ganska duktig skådespelare. I bilen hem efter de där påtvingade mötena bröt jag ihop. Var jag själv i bilen fick jag ofta stanna för att hämta andan och låta tårkanalerna tömmas så att jag fick fri sikt.

Jag vantrivdes på jobbet. Men det var bara att fortsätta gå dit och lida. Jag kunde inte påverka min situation på jobbet. Enda sättet att komma ur obehaget var att säga upp mig. Men det gör man inte! Inte förrän man har ett nytt jobb. Så jag led…tills jag hittade ett nytt.

Finns så mycket exempel på hur jag kunde förändrat mitt liv tidigare om jag inte känt mig pressad av hur man ska vara och hur man ska göra!

Good bye normen!

Det första steget från normen var att ta ut skilsmässa. Jag hade inte blivit slagen, vår ekonomi var inte körd i botten, han drack eller knarkade inte och han var inte otrogen. Hur kan man då skilja sig!? Jag fick försvara mig till höger och vänster, förlorade vänner som jag trodde stod mig nära. Jag gjorde något man inte får.

Jag levde loppan under tre år. Varje barnledig helg var jag ute och hade kul. Dansade och drack (ja ofta för mycket). Jag var en slampa i andras ögon. Jag var en kvinna och visste inte vad jag ville ha. Jag hade levt i fast sällskap (några relationer) sedan jag var 13 år. Jag provade mig fram. Jag gjorde något man inte får.

Jag njöt av att vara barnledig! Jag njöt av mina sovmornar, av att inte behöva laga riktig mat (som naturligtvis inte var bra för mig, men det var helt egalt den här perioden). Jag gjorde sånt jag inte ”kunde” göra med barnen hemma. Jag spelade jättehögt på stereon sent på kvällarna och jag lämnade lägenheten på tider som jag annars inte kunde göra.  Att uppskatta helgen som barnledig får man inte göra. Man ska sakna sina barn.

När jag träffade min nuvarande man Roger sa jag till honom att jag inte ville ha fler barn. Att han kunde skaffa hur många barn han ville, men det skulle inte bli med mig så om han ville ha fler än de två som redan fanns i paket med mig så skulle han lika gärna kunna gå ifrån mig direkt, innan relationen slagit knockout på oss. Dessutom skulle han veta att om mina barn inte gillade honom så åkte han ut. Jag var hård – men jag hade tagit ett beslut som jag själv faktiskt hade kontroll över och som var viktigt för mig. Jag fick höra att jag förvägrade Roger barn och att man inte får göra så. Men jag gjorde något man inte får.

Många steg i mitt liv har varit ett försök att dra mig ur normen. Det mest avgörande steget som också fick mig att mentalt lämna det där facket där folk satt mig gjorde jag och Roger när vi valde att flytta från stan!

Inte bara flytta, vi sa upp oss från våra arbeten, båda två och drog! Det var en del som stöttade oss i beslutet men de flesta blev väldigt överrumplade och hade åsikter om att vi var typ dumma i huvudet. Hur skulle vi nånsin bli accepterade på landet, hur skulle vi klara det med min allergi, hur ska det gå för barnen, hur skulle vi kunna leva på ett helt nystartat företag etc. Ja det var många åsikter om vad som var rätt eller fel. Men vi ville flytta och vi gjorde det! Vi startade samtidigt vårt glasmästeri som vi levt på i fem år. (Nu är det avvecklat pga nya beslut.) Det var en del som uttryckte mod, att vi var modiga som vågade ta steget. Andra tyckte inte det. Andra kände sig övergivna. Vi gjorde nåt man inte får göra.

Jag lämnade sonen bakom mig i flytten. Jo så kan man se det. Han var 14 och valde att flytta till sin pappa när vi skulle flytta hit ut. Det gjorde så ont i mitt hjärta och jag skrek och grät länge. Försökte verkligen hålla ihop och vara så neutral som möjligt för att inte på något vis låta sonen få uppfattningen att hans val var tokigt på något sätt. Det var min smärta om att vara bortvald som skrek inom mig. Men det var inte det som det handlade om för D, han valde inte bort mig, utan han valde sin far i en otrygg situation som jag skapade. Han gjorde sitt val som jag var tvungen att respektera och acceptera hur ont det än gjorde. Jag har en jättefin relation med D och vi träffas så ofta vi kan så klart. Men att lämna sin son på det viset, så gör man inte. Jag gjorde något man inte får.

Jag sa upp bekantskapen med mina bröder och min mamma. När min pappa dog kom det fram saker som jag inte vill beskriva här, men då kom droppen som fick bägaren att rinna över och jag kunde inte längre se min familj i ögonen. Kände ingen tillit över huvudtaget. Jag gjorde något man inte får.

För ett år sedan flyttade dottern hemifrån – jag jublade! Vi har en fantastisk relation som bara blir starkare och starkare. Men när hon bodde hemma nötte vi sönder varandra och det var så mycket tjat om allt möjligt. Vi är väldigt olika på så många områden och är absolut inte ämnade att bo tillsammans. Att önska att barnen ska flytta hemifrån, det gör man bara inte. Inte högt i alla fall. Jag gjorde något man inte får.

Jag är så förbannat less på vad alla andra tycker om mina val! Idag bryr jag mig inte ett dugg. Men jag hade tunnare hud förut och det gjorde otroligt ont när nån inte gillade det jag sa eller gjorde.

För att koppla tillbaka till det som startade den här känslostormen så vill jag säga några ord till Fredrik och alla andra:

Gör dina egna val, var stolt över att du vågar ta egna beslut. Om beslutet är fel så får du ta konsekvenserna. Men även om det är rätt beslut. Oavsett så anser jag att så länge man gör ett aktivt val så har man gjort rätt. Men det kan ju sedan leda till nya beslut som ändrar på det beslut man tagit tidigare. Respektera både dina egna och andras beslut. Om du inte förstår beslutet så utgå från att du inte känner till hela sanningen. Eller acceptera bara utan att förstå.