Jamie Olivers ”Fifteen”

Mat är en stor del för oss när vi är ute och flänger. Sjävklart även när vi är i England.

Watergate Bays strand

Vaknade tidigt och hoppades att jag skulle få se en vacker soluppgång över berget intill, men det var tyvärr för molnigt. Att somna om var omöjligt, så jag softade framför Julkalendern på svtplay tills Roger vaknade.

Efter fruosten gick vi ner och spatserade på stranden. Fotograferade vågorna, sanden, måsarna som häckade och musslorna och en blomma! Det blommar nämligen här och kirskålen frodas också.

Stranden är en välbesökt plats trots att det inte är badväder. Surfare, joggare, hundägare och sakletare.

musslor-stranden stranden-watergate-bay stranden-watergate-bay2 blommar-cornwall

Restaurant Fifteen

Vårt lunchställe idag blev Jamie Olivers Fifteen som ligger alldeles intill här där vi bor.  All vinst i restaurangen hamnar i Jamies stiftelse som hjälper ungdomar som hamnat snett att bli grymma kockar.

Maten var god men det var efterrätterna som gav oss den stora behållningen.

dessert-fifteen panacotta-fifteen

Newquay – en surfares dröm

Vi tog bussen till Newquay för att handla adaptrar till våra mobilladdare och lite mat till vårt självhushåll. Hade hoppats på en dubbeldäckare, men just våra turer var vanliga småbussar.

Det är mängder av surfare i Newquay [njukee] och det märks i staden. Butiker med surfkläder och massor av uthyrningslägenheter och hus. På affärsgatan gick det surfare i blöta våtdräkter, barfota. Fattar inte att de inte frös! Även om vindarna inte är kalla, så är det inte varmt här nu, temperaturen ligger runt 10 grader.

Det här fräcka huset såg vi när vi gick ner mot vattnet i Newquay för att kika på surfarna in action (det är de svarta prickarna på bilden). En helt egen ö med en bro över till fastlandet minsann.

newquay-cornwall

Kvällen spenderar vi i soffan med en god bok och imorgon ser vi fram emot en lång dagstur söderöver!

Äntligen här!

Vi har i flera år tittat på engelska TV-program av olika slag och fascinerats av både natur och kultur. Nu är vi äntligen på resan vi pratat om så länge!

Väckarklockan ringde 3.30 och vi åt frukost i form av frukt- och grönsaksjuice på Landvetter flygplats på Joes Juice. Riktigt gott! Tiptack till svägerskan Madde!

joes-juice

Flyg & hyrbil

Vi bokade flyget för längesen så fick tag på billiga biljetter hos SAS. Skadad av reklam så hade jag väldigt höga förväntningar på ex. benutrymmet. Var kanske många år sedan de skröt om att benen alltid fick plats i SAS-plan men jag har alltid förknippat SAS med större plats. Det gör jag inte längre. Det är inte bekvämt att flyga, inte ens med SAS. Men resan är ju bara drygt 2 timmar så det var inget som tog ner mitt humör – jag ville bara fram!

Landade på Heathrow och fick åka minibuss till biluthyrningsfirman Sixt, de kör i skytteltrafik mellan terminalerna och biluthyrningsfirmorna. Vi hade hyrt en liten bil och fick en Fiat Panda som var alldeles perfekt i storlek, dock lite trött i uppförsbackarna :D

Vänstertrafik

Roger var den som skulle köra, man anmäler chauffören redan när man bokar bilen, och jag är väldigt glad för det! Jag är kartläsare och hjälper till att hålla koll åt höger när vi kör in i rondeller och korsningar tills Roger vant sig vid att allt är lite omvänt här i trafiken. Men det funkar kanon, tycker han är grymt snabb i anpassningen!

Lunch i Frimley

Innan vi lämnade flygplatsen hittade vi en butik som sålde paketerad mat, vilket vi stannade och åt i bilen. Vi valde vegetariska sallader och morötter med dipp. Roger testade också Porkpie.

Platsen vi stannade på var utanför Tobys Carvery i Frimley, en liten och lummig by en bit från stora vägen.

Vidderna gör mig stum

När vi passerat Stonehenge (vi stannar där en annan dag) så började vidderna sprida ut sig. Får i mängder i hagarna utmed motorvägen (ja idag körde vi motorvägen för att snabbt komma till Cornwall, lugnar tempo resten av veckan) samt grisar som hade stoooora hagar och hus. Hästar som stod längst upp på kullar och blev fantastiska siluetter mot himlen. Det regnade en del, men solen tittade också fram och gav oss ett varmt välkomnande.

Afternoon tea i Okehampton

Fram på eftermiddagen började det bli tufft att åka bil. Ögonen ville stänga sig hela tiden och vi bestämde oss för att stanna någonstans för att sträcka på benen och ta en kopp tea. Så klart! Vi körde av motorvägen och hittade en stad som heter Okehampton. Hur mysig som helst! Vi gick in på hotellet som hade en pub i entréplan, där blev vi serverade en ”pot of tea” med gingerbreads, precis vad vi behövde!

pub-hotell-okehampton-uk

Beachcombers i Watergate Bay

Efter lite felkörning och fascination över hur engelsmännen kör på de smala vägarna var vi framme vid lägenheten vi har hyrt i fyra dygn. Det är ett fantastiskt läge nära stranden, inte för att vi har planer att bada (riktigt så varmt är det inte) men vi vill ändå uppleva en av Cornwalls guldkorn trots att det är vinter. Så vi bor i Watergate Bay i det här komplexet i Newquay på Cornwalls östkust. Härifrån ska vi nu göra dagsutflykter i några dagar. Lägenheten är fräsch och modern, vi kommer sova som grisar i natt!

livingroom-water-bay-cornwall

Hungriga men nu otroligt mätta

När vi installerat oss i lägenheten gick vi till närliggande Watergate Bay Hotel där vi åt middag. Och vilken middag! Enormt stora portioner, fantastiskt gott och väldigt trevlig personal. Miljön var som ett stort vardagsrum med olika soffgrupper och matsalsbord. Så fräckt, så rätt och så personligt. I like! Indeed! Vi lär gå tillbaka och äta där igen innan vi lämnar Cornwall. Fast i morgon har jag frukosten klar, fick nämligen med mig efterrätten hem. Jag orkade inte. Beställde chokladmousse och det var säkert 3 dl! De tyckte nog jag var lite tokig som frågade om jag kunde få med mig det i en doggybag, men jag ville verkligen njuta av den. Den kostade bara 5 GBP, helt sjukt – det är både ganska billigt och väldigt gott! Till varmrätt åt jag fish´n´chips och Roger åt Bullet Steak.

Nu är det dags att krypa ner i sängen och få några timmars sömn innan vi utforskar viken noggrannare och besöker Jamie Olivers restaurang för att äta lunch.

 

 

Tjejsnack – vecka 10

Vilka länder har du varit i?
Väldigt många, som barn. Mamma jobbar i resebyråbranschen. De resor jag själv har valt som vuxen har gått till: Danmark, Frankrike och Spanien.
Vilken är favoritresan? Varför?

Spanien, bröllopsresan. Läs tidigare inlägg om vårt bröllop.
Vad vill du ha ut av din resa? Sola, upptäcka, äventyr?

Varje resa har sitt, men mest har det varit sola och upptäcka.
Vad blir nästa resa? (Behöver inte vara semester, utan var du ska över huvud taget.)

Beror på ekonomin.. har några alternativ, men det är inte aktuellt förrän om tidigast 5 år och det kan hända mycket till dess.
Vad vore den absoluta drömresan?

Som det ser ut nu; USA, bila mellan öst och väst. Se en NHL match och en Baseball-match. Vilket är omöjligt, om jag inte ska stanna läääääänge.

På begäran – här är vårt bröllop!

Sanna ville veta mer om vårt bröllop och det är klart jag gärna berättar, men var beredda på ett låångt inlägg!
Det var en gång.. 2002, närmare bestämt. Nä, från början:
Sommaren 1997 träffades vi, vi förlovade oss på Lucia 1997. Att vi skulle gifta oss bestämdes tidigt, borgligt skulle det vara. Jag hade ju redan haft mitt stora bröllop med vit klänning och släp i kyrkan och Roger är inte mycket för kyrkan. Men eftersom barnomsorgsavgiften styrdes av om vi var gifta el. sambo, så sparade vi 1500;-/mån på att bara vara sambo. Hösten 2001 började vi planera sommarsemestern för 2002, vi skulle utomlands. Hade siktet inställt på Spanien och ett par veckor av sol & bad. När vi planerade kom vi på att om vi ändå gör en sån stor och dyr resa så skulle vi ju kunna slå ihop den med smekmånaden. Men att gifta sig här hemma 2 min. i rådhuset.. nä, det lockade inte alls. Då kom vi på idén att försöka bli vigda i Spanien, men vi skulle då vara tvungna att ta oss till Madrid om vi ville ha svensktalande vigselförättare, vilket låg för långt bort från kusten. Då kom idén på Gibraltar, som ju är engelskt. Sagt och gjort – vi bokade vigsel den 24 juni 2002 kl. 12.00 på Gibraltars ”Registry Office”. Vi bestämde att vi inte skulle berätta för någon om våra planer, men föräldrar och tärnan blev förståss informerade i god tid. Vi hittade en finfin etagelägenhet i Estepona (ca 3,5 mil från Gibraltar utmed solkusten) på 190 kvm med uteplats och en balkong för en överkomlig summa! Där kunde vi inhysa även tärnan och min mamma. Rogers föräldrar och pappa & Ruth fick tag i lägenheter i samma byggnad som oss, så alla var samlade. Vi var där i tre veckor, Pappa och Ruth var där i ca 10 dgr, resten spenderade ca en vecka med oss.
Vigseln var härligt svettig och fantastisk; ”I do, solemnly declare…”. Jag kommer aldrig att glömma den kvarten! Ut i värmen, hyrd fotograf fixade bilder både inne och ute. Sedan tog taxi oss till andra sidan klippan, till ett fantastiskt hotell som låg vid foten av klippan. Vi bjöd våra gäster på en mycket god 3-rätters middag. Efteråt åkte våra föräldrar iväg till Estepona, medan jag, Roger, barnen och vår tärna stannade kvar över natten. Mitt och Rogers rum låg så att vi kunde sitta på balkongen och titta ut över Medelhavet, bort mot Afrika. Vi åt kvällsmat i vårt rum tillsammans med barnen och U, det blev förstås engelska scones och tea! Några bilder från vårt underbara minne!