Vad innebär det att vara rätt klädd för affärsmötet?

Rätt klädd? Hur viktiga är kläderna för att dra hem en affär? Skulle du köpa av mig om jag kom till kundmötet i dessa färgsprakande harembyxor? Vad styr vårt val av kläder i affärssammanhang?

Som fullständigt ointresserad av kläder är det kanske inte så konstigt att jag går igång på det här – vad är rätt klädd? Att vara aktiv på LinkedIn öppnar nya dörrar för mig. Nya frågeställningar, för mig nya yrken och nya intressanta människor.

”Rätt klädd ger fler affärer”

I mitt flöde på LinkedIn dök den här artikeln på Dagens Industri upp, vilken jag inte kan läsa då det krävs prenumeration. Men bara de inledande fraserna får igång mig :)

”Rätt klädd ger fler affärer.” Det utlovar Oscar Arrsjö, expert i herrmode och aktuell med boken ”Klä dig för framgång”.

Vad menar en expert i herrmode att Rätt klädd är? Min direkta förutfattade mening inkluderar mode i den uppfattningen med tanke på hans expertområde. Vad framgång är beror på tillfället förstår jag när jag läser om boken på andra ställen på nätet.

Så om vi då alltså fokuserar på affärsmötet.

Vad är rätt kläder vid ett affärsmöte?

Hur viktigt är det att vara rätt klädd och vad är egentligen rätt kläder vid ett affärsmöte. Oscars bok handlar om män, men jag tänkte skippa att prata om män, jag tänker vi kan prata om kvinnor istället.

Om du träffar en kvinnlig säljare för första gången, vad har du då för förväntningar på hennes klädsel? Hur skulle du reagera om kläderna inte motsvarade dina förväntningar? Vad är det som gör att du har de förväntningarna du har? Vad styr vårt val av kläder i affärssammanhang?

Det är normer & strukturer som sätter förväntningarna och som styr valet av kläder för de flesta.

Att träffa en advokat och mötas av en kvinna i jeans och T-shirt hade varit befriande! Inga tillknäppta knutblusar, snäva kavajer och kjolar samt höga klackar på skorna. Jag tror att en kvinna i jeans och T-shirt kan vara exakt (kanske mer!) tillmötesgående och professionell i en avslappnad klädsel.

Det finns massor av exempel där kläderna fyller en viktig funktion för identifiering, men vi fokuserar ju på själva affärsmötet i det här inlägget :)

Kläder en del av den visuella kommunikationen

Ett argument för att ha en viss klädkod vid ett säljmöte är att det är en del av företagets visuella kommunikation. Att varumärket representeras vid ett affärsmöte. Mmmm… men varför ska varumärket visualiseras med höga klackar och snäva kjolar? Kanske det räcker med en enhetlig färg och vissa ramar att hålla sig inom?

Jag handlar av personer som inger trygghet, kompetens och förtroende. Det är inte heller fel att känna att personen har ansträngt sig lite, visar sin hunger. Men kläderna har ingen som helst betydelse i mina ögon. Inte heller om hen är lång / tjock / sminkad / gay / stockholmare etc..

Vill vi ändra på denna norm?

Jag önskar i alla fall att normerna inte alls påverkade vad vi satte på oss för kläder. Att det enbart är vår egen åsikt och vilja som styr om vi sätter på oss en dräkt eller en ett par jeans. Att inte styras av vad som förväntas.

Om vi alla har kjol / dräkt / slips / kavaj på oss när det är kundmöte så är det vad en förväntas mötas av. Om vi vill ändra på den här normen så måste vi alla börja bära andra kläder än vad som förväntas. Kläder som upplevs som att de sticker ut. Lite eller mycket, helt beroende på vad du verkligen VILL bära. Vad du är bekväm i.

Det var likadant med tatueringar och piercing i början. Den som hade en tatuering stämplades som kriminell. Så är det inte idag. Vi behöver alla bidra till att ändra folks förväntningar genom att visa andra kläder!

Jag fortsätter i alla fall att gå till mina möten klädd som jag vill i sköna och bekväma kläder!

Skuldbeläggning i affärssammanhang – är det rätt väg?

I tvister som går till rättegång handlar det om att hitta den som är skyldig. Men om en inte vill gå så långt i en meningsskiljaktighet, handlar det då om skuldbeläggning eller finns det andra vägar? Är allt svart el. vitt?

Som person, människa, mamma, företagare mm gör jag fel och säger fel. Precis som du också troligen gör. Inget konstigt. Det är verkligen mänskligt att fela. Den stora frågan är hur vi hanterar det när det blivit fel. Även då gör jag helt säkert fel emellanåt. Kanske du också?

Det här är så klart en fråga som är aktuell i alla möjliga roller och sammanhang, svaren kanske är lika ändå – eller inte. Mitt fokus just i det här inlägget är i affärssammanhang. Där man är oense med sin kund, leverantör eller samarbetspartner.

Att vara oense bör vara utvecklande

Jag upplever att situationer där jag är oense med motparten (kund, leverantör eller samarbetspartner) kan vara otroligt utvecklande. Tillsammans för vi en dialog som gör att vi båda utvecklas och vi hittar som regel en acceptabel lösning i en meningsskiljaktighet för involverade parter. Hade vi i den här situationen skuldbelagt varandra genom att t ex säga ”du gjorde fel” tror jag inte att vi kommit till lämpliga lösningar eftersom en eller två försvarsställningar hade hindrat det.

För mig är det viktigt att utvecklas. Att bli bättre och att lära mig mer. Både i relationer och kommunikation men även i mitt yrke. Att även utveckla min kund. Jag väljer kunder, leverantörer och samarbetspartners som också känner och tycker att det är viktigt.

Men om om någon gjort fel då?

Att vara oense är inte detsamma som att någon måste göras till syndabock. Där någon måste straffas. Ibland behövs det både advokater och rättegång, men då är det ändå inte parterna som avgör vem som gjort fel och hur det ska rättas till. Det görs av en opartisk rättslig process.

För i relationer blir en oense. Så är det. Det gäller att hitta rätt väg att gå för att hantera det. I en ny relation kan det vara svårare, då en inte har en historia tillsammans och därmed en inbyggd vilja att lösa ev. knutar på vägen. Det är lätt att tänka, ”jamen, när det här projektet är över så jobbar vi inte mer ihop” och så håller man tyst och bara vill igenom. Vilket helt säkert påverkar allt och alla i projektet.

Men borde inte då den personen som gjort fel stå för kalaset och/eller be om ursäkt? Ja så kan en ju tycka. Det kan jag också tycka. Men. Frågan är dock vem som bestämmer vem som gjort fel i så fall. Känner jag själv att jag gjort fel kan jag självklart axla det och agera. Jag tänker nu på de tillfällen där man är oense. Där det inte träder fram någon som säger: Förlåt – jag fixar det här!

När orsaken till oenigheten är av mindre karaktär vill väl de flesta lösa det på egen hand, slippa den rättsliga processen. Min rekommendation är då att inte skuldbelägga! Jag har gjort det felet själv tidigare och det blir en låsning. Jag har också blivit utsatt för det och märkt hur min lösningsorientering förvandlas till något destruktivt istället.

Hur gör en då?

Dagens tips är med andra ord att försöka att inte skuldbelägga i en oenighet i en affärsuppgörelse. Försök istället se möjliga lösningar. Även om det kanske slutar med att du själv förlorar på det, eller att båda parter förlorar på det, är det bättre att komma till ett avslut. För visst är det viktigare att komma vidare än att fastna i frågan Vems fel är det?

Ett avslut stänger eventuella sår, inflammationen lägger sig och du kan gå vidare utan en börda på axlarna.

LunchIn det nya prestigelösa affärsnätverket

Är man aktiv på LinkedIn är det nog svårt att missa alla inlägg om LunchIn just nu. Det nya nätverket som startades i somras i Linköping och som nu erövrar Sverige och världen. Jag är ambassadör i Alingsås!

Efter ett första besök på en lunch i Göteborg kände jag direkt att det här är ett nätverk för mig.

Vad är då LunchIn för nätverk?

Det är ett prestigelöst nätverk. Inga krav. Alla är välkomna. Ingen agenda. Nätverket är för alla, vi gör det tillsammans och som deltagare/medlem betalar man sin lunch och dyker upp när man vill. Hur man vill. Tillsammans skapar vi intressanta samtal och bygger relationer.

Lunchträffar varje vecka, men utan krav att delta varje vecka. Man kommer när man kan. Man kommer för att man vill. När man har rätt energi. Man kommer inte för att man måste.

Man betalar för sin lunch, inget mer. Medlemsavgifter kommer aldrig införas och det tycker jag är viktigt, för känslan att man måste gå för att man betalat är inte det som gynnar intressanta dialoger och engagemang i långa loppet. Tror jag.

Jag tror på egna val, eget ansvar och egen vilja. LunchIn erbjuder allt det!

webbplatsen (som jag INTE producerat) kan ni se alla grupper som finns, se filmer och läsa mer om nätverket!

Ambassadör för LunchIn i Alingsås

Jag visste att om jag skulle behöva pendla till Göteborg för att delta på LunchIn skulle jag inte så ofta utnyttja de möjligheter som nätverket ger. Så, när jag såg att LunchIn inte fanns i Alingsås kontaktade jag en av grundarna och frågade om jag kunde få dra igång det här. Och det fick jag gärna göra. Så idag hade vi premiär!

En väldigt god lunch på Momenti Liberi (som alltid) och vi var 12 st. som träffades och hade trevliga samtal om allt möjligt. En kort presentationsrunda blev det vid mitt bord och sedan samtal om t.ex. gnocchi, förändringar, om att ha roligt på jobbet samt om att sälja saker på Blocket och hitta bra och billiga restauranger med The Fork appen.

Jag testade att filma lite med min nya GoPro (som det får bli ett eget inlägg om i framtiden) och jag är inte direkt nöjd över resultatet, men det är i alla fall en början! Det är första gång för allt. Kan ju bara bli bättre tänker jag :)

LunchIn i Alingsås träffas på Momenti Liberi, torsdagar kl. 11.30 – varmt välkommen!

Workation är Work+Vacation

Workation är kort och kort när en blandar jobb och semester. Vilket en som egen företagare kanske gör på varje semester egentligen. Men jag har lite andra tankar kring begreppet.

Enligt wiktionary är innebörden av workation att en blandar jobb och semester. I mitt huvud innebär det att en inte jobbar fulltid, utan det är kortare eller färre arbetsdagar som gäller, under en period när man samtidigt har semester. Här är några varianter på hur jag tänker kring det.

Resa bort för att jobba

Ibland kanske en behöver lämna sin bas för att få gjort det där jobbet. Författare åker iväg och skriver sin bok på annan ort. När en ledningsgrupp eller egen företagare ska göra budget, planer för nästa år eller fundera och diskutera kring andra strategiska mål för företaget kan en annan plats än kontoret vara bra. Ingen stör och en kan samtidigt njuta av lite semesterfeeling på exempelvis en alptopp i Italien eller ett spahotell i Polen.

Det kan även vara en stuga mitt i skogen i Norrland. Det gäller att hitta rätt plats där en får inspiration för det jobb en ska utföra. MEN för att det ska vara en workation måste det ju även inkludera någon variant av semester. Så just den där stugan mitt i skogen är verkligen inte en plats för mig när jag har workation.

Semester som inkluderar jobb

Det kan ju också vara så att en har semester men samtidigt passar på att möta kunder i den stad/land en besöker. Jag tänker mig att en kanske gör några timmars jobb varje dag och resten av dagen kör en all-in semester. Vad det innebär för var och en av oss är nog väldigt individuellt.

Arrangerad workation

Arrangerade resor där arbete och aktiviteter blandas verkar vara en stigande trend. En arrangör jag sett men inte provat är Wolfhouse. Tänker att alla svenska resebyråer säkert mer än gärna skulle sätta samman en workation resa om du vill arrangera en egen för dina samarbetspartners till exempel.

Digital nomad

Som digital nomad lever en hela tiden i en workation situation egentligen. En är inte bofast utan en förflyttar sig och upplever därmed nya platser, nya städer, nya länder och nya kulturer titt som tätt.

Att utforska platserna en befinner sig på och göra det av intresse är semester eller ledig tid i alla fall. Just det jag anser vara semester kanske är jobb för någon annan, t.ex. en resebloggare eller journalist.

Skillnaden på affärsresa och workation

Men det låter kanske som vanliga konferensresor? Ja det kan så klart även vara en konferensresa. Men det som skiljer workation från en konferensresa är att en workation innebär semester. Inte två timmar egen tid i konferensprogrammet.

En affärsresa innebär ofta långa arbetsdagar, eller åtminstone 8 timmars arbetsdag varje dag, en workation ska ge semesterfeeling – det är den viktiga aspekten. Exakt hur mycket ledig tid som krävs för att var och en av oss ska känna avkoppling och få semesterkänsla är individuellt.

Kan ju också vara så att man reser bort, jobbar ca 8 timmar och sedan spenderar sin lediga kväll med semesteraktiviteter.

Workation i Los Angeles

Idag flyger vi till Los Angeles, dit vi åker på en veckas workation, jag och min man. Det blir några dagars jobb på hotellrummet eller lämpligt workplace för mig samtidigt som Roger besöker en leverantör.

Men vi börjar resan med några lata och sköna semesterdagar.

Hur tänker och resonerar du kring begreppet workation?

Arbete, arbete och åter arbete

Lär känna mig lite mer kring hur jag har tänkt och tänker kring arbete. Hittade en lista med färdiga frågor kring ämnet arbete.

Har en tavla jag fått av min son en gång som lyder ”Do the things you love and you don´t have to work another day in your life.” Det ligger mycket i det :)

Vad ville du bli när du var liten?

Advokat! Jag inser dock att jag aldrig skulle bli en bra advokat, jag blir för känslomässigt engagerad i det som berör och engagerar mig.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Tidigt i livet började jag helgjobba som frukostvärdinna på hotell. Tyckte det var riktigt roligt och var övertygad om att jag skulle stanna i hotellbranschen hela livet.

Vilka var dina bästa ämnen i skolan?

Gymnastik i låg- & mellanstadiet. Matte i högstadiet. Företagsekonomi och maskinskrivning i gymnasiet.

Vad gjorde du efter gymnasiet?

Jag hade lite olika vikariat på bl. a en Inkassobyrå och hotell. Fick en fast anställning på importbolaget Baruma där jag jobbade i några år innan jag fick uppdrag som regionchefsassistent på ViktVäktarna där jag jobbade ett par år tills jag fick mitt första barn vid 24 års ålder.

Vilket var ditt allra första jobb?

Sommarjobb på min mammas jobb. En resebyrå i Göteborg där jag sprang runt på företag i Göteborg och lämnade biljetter. Det var innan den digitala revolutionen så det var pappersbiljetter som gällde och mitt jobb var att se till att alla hade sin biljett i handen när de skulle resa.

Vad har du haft mer för yrken?

Som förändringsälskande entreprenör blir listan ganska lång, hoppas jag minns alla… frukostvärdinna, hotellreceptionist, sekreterare, telefonist, ”nisse” (Manpower), regionchefsassistent, leveransbevakare, platschef, inköpare, affärsutvecklare, egen företagare inom glasmästeribranschen och nu egen företagare med webbyrå.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?

Att hjälpa företag med deras WordPress webbplatser. Att göra webben bättre genom att även utveckla kunden, inte bara webbplatserna.

Vilka är dina starka sidor på ditt jobb?

Mina starka sidor är fr.a. min lyhördhet för kundens behov, samtidigt som jag inte är rädd att faktiskt ge konkreta råd och tips. Att lyfta min kompetens och därmed hjälpa kunden i rätt riktning. Vill tillsammans med kunden vara ett team där bådas (allas) kompetenser får utrymme för bästa slutresultat.

Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb?

Eftersom jag vill att mina kunder ska arbeta vidare med sin webbplats utan att vara beroende av mig så är det som ger mig störst känsla av stolthet när en kund säger ”jaha, nu förstår jag!” Men också att i så många år varit delaktig i utbildningen av webbredaktörer på Högskolan i Borås.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?

Då skulle jag vilja driva ett pensionat/hotell, kärleken för värdskapet har suttit i hela mitt liv. Därför vi har hyrt ut våra hem via AirBnb i flera år.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Monotona jobb, som ex. det löpande bandet på Volvo. Eller som reparatör av vindkraftverk då jag är väldigt höjdrädd. Djurskötare hade inte heller var lyckat, för min allergi hade inte klarat det. Glad jag haft 12 år av mitt liv med närheten till fantastiska djur, våra minigrisar, för fler vågar jag inte skaffa.

Vad gör du om fem år?

Det är för långt fram för att jag ska ha en aning om vad jag gör. Jag lever inte med målbilder, utan jag lever för förändringen som sådan. Jag är då 55 år och livet kan ha lett in mig på alla möjliga och omöjliga vägar. Jag förutsätter dock att jag gör något jag gillar, för något annat är inte gott nog!

Bilden som är hämtad från Pixabay är härlig – så där ska det kännas!

Jag utbildar samt ingår i programråd på Högskolan i Borås

En av de roligaste uppgifterna i mitt arbete är att lära ut. Att hjälpa andra att förstå, att vägleda och få se kunskapens ljus lysa upp ögonen när insikter landar. 

Mina kunder brukar gladeligen ta emot mitt erbjudande om att lära dem sköta sin webb själva till stor del. Ibland räcker det med en timme, ibland behövs mer. Men oavsett så är det alltid lika inspirerande och glädjande arbete tycker jag.

Jag är ingen akademiker. Har faktiskt svårt för att läsa långa texter med fakta. Böcker läser jag gärna, men just när det är faktaspäckade texter så stänger min hjärna av. Jag måste ta det i små doser.

Därför är det extra roligt att jag fått äran att vara en del av Högskolan i Borås i så många år. Jag har själv gått några fristående kurser i programmering och bildredigering för längesen. Men jag har inte särskilt många högskolepoäng.

WordPress vägledning & handledning

Sedan 2011 är jag delaktig och håller föreläsningar för eleverna (och ett år även lärarna) på webbredaktörsprogrammet på Högskolan i Borås. Föreläsningarna har varierat, både vad gäller innehåll och omfattning, men de har mestadels handlat om WordPress. Eleverna har varit dels på campus men också på distans. Jag har fått äran att lära känna flera av eleverna lite närmare och mötena har alltid varit fantastiskt inspirerande för mig. Handledningen som jag också gör gäller WordPress, den har eleverna glädje av när de  ska skapa sitt webbprojekt.

Feedbacken jag har fått direkt av eleverna har varit mycket positiv och det har så klart gett mig bekräftelsen att jag tillför både kompetens och energi. Jag tänker att en av anledningarna till det är att jag inte är en akademiker. Jag är en praktisk och yrkesverksam person som är en annan typ av tillgång för högskolan och dess elever.

Extern ledamot för programrådet för webbredaktörsprogrammet

I tisdags drog Högskolan i Borås igång programrådet för webbredaktörsprogrammet. Programrådets uppgift är att vara rådgivande till det beslutande organet. Syftet är att kvalitetssäkra utbildningen, därför möts programrådet 3-4 ggr/år för att diskutera utbildningsstrategiska frågor.

Ett fantastiskt spännande uppdrag som jag har fått, där jag alltså är extern ledamot och förväntas bidra med mina insikter, utsikter och åsikter om utbildningens nutid och framtid.

Efter första mötet var jag upplyft av energin från diskussionerna och skolans lyhördhet men också från miljön. För jag trivs otroligt bra på just Högskolan i Borås. Vet inte vad det är, men det sitter något väldigt trivsamt i väggarna där.

Jag ser fram emot det här arbetets framfart och det ska bli väldigt spännande att se utvecklingen av webbredaktörsprogrammet framöver!

Bild: Wikipedia, Av Klenis [Sean Henry] [Eva Stephensson-Möller] – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, 

Jag är rak – kan inte linda in mina ord i bomull

Mitt arbete innebär att ha mycket kontakt med människor hela dagarna, med kunder, samarbetspartners och nätverkskontakter. Att då kunna välja rätt ord eller rent av linda in mina ord i bomull hela tiden hade varit bra. Eller?

Vad innebär det att vara rak?

Det kanske är en tolkningsfråga vad ”rak” innebär. Men för mig är det att man inte behöver skapa kurvor för att komma fram dit man ska. Man kan liksom gå rakt på målet. Man döljer inget utan öppnar upp för dialog kring både bra och mindre bra saker. Man vill utveckla varandra genom ärlighet och tydlighet. Det innebär också att jag inte är så bra på ”small-talk”, utan jag vill liksom ta oss framåt dit vi ska.

Mitt raka sätt kan såra

Får ofta höra att det är så skönt att jag är så rak. Att man vet var man har mig. Det är inga krusiduller eller otydligheter med mig. Men jag får också höra, ibland av samma personer som sagt detta, att jag sårar med hur jag uttrycker mig.

Det är så klart jättetråkigt att höra att jag sårar. Men det är också nödvändigt att jag får veta det! För när man säger att man gillar mitt raka sätt så fortsätter jag att vara den jag är hela tiden. Väldigt rak. Ord som inte är lindade i bomull.

Ibland kommer den där kommentaren om att jag sårar lite sent. Jag har alltså hunnit såra flera gånger. Det är kanske inte för sent för relationen i sig att hitta ny mark och växa. Men nu är vi två som är sårade. Jag är sårad för att den andra personen inte varit ärlig. För någonstans är man inte ärlig om man säger att man gillar rak kommunikation och sedan inte kan säga att det visst inte riktigt var det man ville ha, när man fått erfara det.

Men jag gillar att vara jag, rak & ärlig

Jag gillar mitt sätt att vara. Jag vill kunna vara mig själv. Helst hela tiden, fast verkligen ser inte ut så. Självklart kan jag utvecklas – och det har jag gjort jättemycket och gör varje dag. Åldern mjukar upp mina kanter, det har hänt mycket de senaste 15 åren.

Vissa relationer avslutar jag om jag inte kan vara mig själv. Livet är för kort för att gå omkring och försöka anpassa mig hela tiden, att tvingas till återhämtningstid och att ta mig igenom ångest inför vissa möten.

Men andra relationer varken kan eller vill jag avsluta. Där får jag bita ihop. Lära mig hur jag kan uttrycka mig för att projekt och relationer ska fungera. Ibland går det  bra, ibland inte.

Det är svårt. Lika svårt som det är att ta emot ord som inte är inlindade i bomull om man behöver det är det att behöva vända och vrida orden innan man uttalar dem, om man inte är van.

Men det är också bra och viktigt. Viktigt att jag ser att behoven är olika hos olika personer. Viktigt att jag lär mig. Viktigt att jag förstår hur ord kan tolkas annorlunda.

Samtidigt är det inte jag till 100%. För när jag måste börja tänka och vinkla min ord för mycket så försvinner min spontanitet, mitt engagemang och min energi & ofta även glädjen. Jag är inte längre jag.

Hur förhåller en sig till det? Hur hittar jag medelvägen?

Bild från Pixabay

Morgonrutiner!

Som egen företagare och entreprenör har jag inte fasta tider. Jag kan göra lite vad jag vill på morgonen. Så här är mina morgonrutiner.

Jag älskar morgonen, vaknar gärna tidigt på dagen. Kvällen är inte min favorit, somnar jättetidigt, sällan efter 23.00, gäller även fredag och lördag om det inte är något särskilt som händer.

Nu när semestern är slut så återkommer morgonrutinerna och här är mina, fast bilden visar en morgonpromenad från semestern.

Min lista med morgonrutiner

När går du upp?
Klockan ringer 6.00 mån-fre för då går Roger upp. Jag kan gå upp samtidigt, men oftast ligger jag kvar till han går. Då går jag igenom alla typer av flöden i telefonen eller så somnar jag om. Oftast kliver jag ur sängen vid 7 – 7.30.

Vad är det första du gör varje morgon?
Går in på toaletten

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?
Kanske 5 minuter. Jag duschar oftast på kvällen och jag sminkar mig aldrig. Tandborstning och lite fix av håret så är jag klar!

Är frukost viktig?
Ja det är viktigt, men jag slarvar med den. Jag äter alltid frukost, men ibland är min frukost inte förrän kl. 11.00 om jag jobbar hemifrån.

Vad äter du till frukost?
Gärna en grön smoothie eller chiapudding med färsk mango. På helgen blir det ofta glutenfria smörgåsar med ost och marmelad.

Är du morgontrött?
Nej, i regel inte. Men det har faktiskt blivit mer gäspningar och grus i ögonen med åren.

Vad har du för alarm?
Jag använder inget, det är min man som går upp först så hans alarm (Sleepcycle) väcker mig. De ytterst få gånger som jag behöver ställa klockan så är det det inbyggda i iPhone som jag använder.

Hur ser en perfekt morgon ut?
Hoppa ur sängen samtidigt som Roger, på med träningskläderna och ge mig ut på löprunda eller promenad. God frukost framför ex. Nyhetsmorgon med datorn i knäet ett par timmar. En lång och skön dusch och sedan i chipsbyxor och en skön tröja.

Vad är det bästa med morgonen?
Att det ligger en helt orörd dag framför mig

Hur går du klädd på morgonen?
Nattlinne! Ibland drar jag på mig ett par chipsbyxor också, ifall det är lite kyligt.

Har du några morgonrutiner som du vill berätta om så låna gärna listan till din blogg!

Firar 10 år som bloggare!

Den 29 augusti 2007 är datumet för de första inläggen som jag sparat från min allra första blogg. 

Jag har bloggat i 10 år! Hurra, heja och hipp hipp! Visst, jag har inte bloggat kontinuerligt hela tiden utan det har blivit lite uppehåll här och där och på olika bloggar. Men jag tänker att det är så bloggandet ser ut. I alla fall för mig!

Livsstilsbloggar och ämnesbloggar

Mina bloggar har verkligen varit olika, en del har varit väldigt personliga och lite mer som en dagbok (livsstilsblogg) och andra har varit fokuserade på ett specifikt ämne.

Min första blogg handlade om minigrisarna, men samtidigt så skrev jag väldigt många inlägg om andra saker i vårt liv på landet. Så det blev mer av en livsstilsblogg till slut.

När jag började odla våra egna grönsaker i det stora växthuset så skaffade jag en blogg till. Den handlade bara om min odling.

Webbtanten handlade om det digitala, och inte alls om vårt liv. Då. När denna blogg startades.

Fem inlägg första dagen

Första bloggdagen, den 29 augusti 2007, skrev jag fem inlägg. Du kan hitta dem i mitt arkiv för augusti 2007. De handlar om minigrisar främst :)

Jag skrev korta texter och la upp ganska dåliga fotografier.

Bloggen förändrats med åren

Livet förändras och bloggen med den. Nu är ju webbtanten.se en sammanslagning av alla bloggar jag sparat och fokuset är fortfarande det digitala men även vårt resande och mitt entreprenörsskap får utrymme numera.

Ni hade säkert varit fler som följde bloggen om jag hade valt en mer nischad blogg. Men jag är inte nischad, varken som person eller i mitt bloggande. Så därför är det som det är och jag är supernöjd med att jag numera kan blogga om det jag vill i princip, det passar in antingen på våra resor, det digitala eller i kategorin entreprenörskap.

Vill du fira mitt 10-års jubileum är du varmt välkommen att hojta så bjuder jag på fika!

Bilden är från vårt New York besök för några år sedan, då jag åt den godaste tårta jag någonsin ätit!

Idag är sista inlägget publicerat i Alingsås Tidning

Idag avslutas min gästbloggsvecka på Alingsås Tidning om förändringar och huvudrubriken ”Något måste hända”. Idag publicerades det sista av sju inlägg!

För mig är det viktigt att göra mina uppdrag, oavsett karaktär, helhjärtat och gå in med hull och hår. Liksom allt eller inget, jag har ägnat många timmar åt att skriva de här inläggen och verkligen gjort allt jag kan för att nå ut med hur det är att drivas av förändringar. Det har varit utmanande, uttömmande, begränsande, spännande och roligt att skriva denna artikelserie.

Utmanande – därför jag inte har skrivit en bloggserie tidigare. Att först hitta den röda tråden och sedan hålla sig till den, att inte göra utsvävningar och låta fantasin flöda fritt. Att ha en ram att hålla mig till.

Uttömmande – för jag har försökt vara så ärlig som möjligt och bjuda på mina tankar utan hämningar. Jag är transparent med det mesta jag gör, men den här artikelserien kom väldigt nära mig och det kändes när jag skrev att jag faktiskt berörde min innersta kärna väldigt mycket.

Begränsande – jag fick inte skriva så mycket som jag ville. Max 1500 tecken på första inlägget (som publicerades i den fysiska tidningen) och sedan max 2000 tecken för de resterande 6 artiklarna. När man brinner för det man skriver om så är det väldigt svårt att begränsa sig. Tycker jag. När jag skrivit ner allt jag ville skriva fick jag halvera många av mina artiklar. Skala av och ändå behålla det jag ville förmedla. Otroligt lärorikt!

Spännande – hur skulle det mottas av läsarna? Skulle jag återigen idiotförklaras för att jag inte är som alla andra och för att jag följer min drivkraft för förändringar? Eller skulle jag hitta fler likasinnade? Skulle artikelserien öppna upp för nya dialoger och insikter? Vad händer när man syns i lokaltidningens onlineversion i en hel vecka?

Roligt – detta har varit en helt ny sak för mig att göra. Även om jag känner mig som en van bloggare har jag inte bloggat på det sättet tidigare.

Jag kan nu också klicka i en checkruta på min bucketlist. Att bli publicerad :)

≫ Här kan du läsa alla mina 7 inlägg på Alingsås Tidning och jag blir jätteglad för all feedback!

Snart dags för min semester, varför jag föredrar augustisemester

Sen semester, augustisemester, jag älskar det och snart är det dags! 10-28/8 är det min tur. Vad är det som styr när jag väljer min tid för semester? 

I morse när Roger gick till jobbet låg jag kvar i sängen och han påminde mig om hur bra jag har det som kan välja när jag kliver upp. Jag kontrade med att han slutar dagens arbete när han går hem. För det är så, det är stor skillnad på att vara anställd eller vara egen företagare. Det passar mig utmärkt att välja själv. Både när jag kliver upp, när jag slutar jobba och när jag ska ha semester.

Varför jag vill ha augustisemester

Det finns några anledningar till att jag väljer sen semester, för augustisemester är verkligen det jag föredrar!

Gillar lugnet på jobbet

I juni månad är det oftast väldigt mycket jobb för mig, många lanseringar och kunderna vill ha en del gjort innan de går på semester. Att då ta semester känns inte optimalt, jag vill verkligen vara där för mina kunder.

I juli är det mycket lugnare. Jag gillar det lugna tempot, att kunna ligga kvar till 8 i sängen om jag vill, att kunna ta lång lunch med vänner som har semester, att ha ett par strödagar ledigt när vädret passar mig o.s.v. Men framför allt är juli en månad då jag får gjort det där jag inte brukar få gjort andra tider på året. I år har det blivit en del produktion för kunder trots allt, men jag har även gjort en egen ny webb till vimlewebb.se.

I augusti är det fortfarande ganska lugnt på jobbet. Men jag har hunnit arbeta bort surdegar och även hunnit med att börja varva ner. De kunder som vill starta upp nya projekt med mig efter sommaren får vänta till september, vilket inte har varit något problem alls hittills.

Augustivädret

I augusti är dagarna kortare, kvällarna börjar tidigare och blir även lite kyligare. Det passar fint med en varm tröja i packningen och man klär oftare på sig än av sig i augusti. Det passar mig fantastiskt bra som inte är så förtjust i medelhavsvärme.

Har sommaren varit varm så är det i augusti varmt i hav och sjöar. Jag älskar att bada och en behaglig temperatur gör det ännu härligare. Har juli varit väldigt regnig kan augusti bli helt fantastiskt vacker med mycket sol och tillsammans med en behagligare temperatur så gillar jag läget skarpt. Och regnar det och är varmt är det ju helt ljuvligt att bada!

Jag är inte känslig för vilket väder jag har på min semester, jag gillar alla väder utom minusgrader och snö. Att det ösregnar hela semestern är så klart inget jag tycker är roligt, men annars är vädret faktiskt inte viktigt alls.

Andra omständigheter

Självklart anpassar jag min semester till när Roger får ledigt, han är ju anställd och kan inte helt bestämma själv. Men augustisemester brukar inte vara så mycket slagsmål om. Dessutom kanske vi har andra omständigheter såsom i år när vi hyrt husbil. När den var ledig – det blev semesterveckorna i år.

Dessutom är det rätt gött att ha mitt kvar när andra kommer tillbaka från sin semester :)

Årets augustisemester

I år har vi alltså hyrt en husbil, 11 augusti drar vi iväg på äventyr. Vi har pratat om det i 10 år och nu är det äntligen dags att prova husbilslivet. Att bo på campingplatser varje natt är inte det som lockar, utan friheten att åka och bo var vi vill. Jag lovar att berätta mer om den resan!

14 augusti börjar min bloggserie i Alingsås Tidning ifall du är nyfiken på den.

Vad är det som styr när DU väljer din semestertid?