Hur blev 2015 då?

Jag gillar att summera året som gått. Gör det varje år, men ofta bara i mitt eget huvud och ibland i egna anteckningar. Men 2012 gjorde jag det här på bloggen. Tycker det är roligt att gå tillbaka att läsa mina gamla inlägg och känner att året 2015 behöver dokumenteras.

Flytt till Alingsås

Året började med fortsatt packning och försäljning av alla möjliga prylar inför flytten den sista januari. Vi lämnade Vimle för Alingsås och det var helt rätt för oss, där vi var och fortfarande är i våra liv. Vimle kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, det var platsen där jag först upplevde riktigt tystnad och det är där Alice finns (den goaste guddottern man kan ha!) Alingsås är en perfekt stad för oss. Lagom stor, mysig med få höga hus, trevlig gågata med flera unika butiker och grönområden som t.ex. Nolhagaparken. Vi har träffat och lärt känna goa människor och vi har nära till Göteborg.

Resa och uppleva annat än hemmaplanen

En del av anledningarna till flytten var att vi ville börja resa. För att kunna njuta av resorna fullt ut kände vi att vi ville bo i lägenhet. En lägenhet vi bara kan låsa dörren till och sedan åka iväg utan att känna oro över eventuella inbrott och utan att känna att tiden man är borta behöver tas igen när man kommer igen vad gäller trädgård och annat underhåll.

Under våren firade vi påsken i New York, mötte våren på Valborg i Stockholm, var på Kinnekulle en helg på bilträff, hurrade för väns examen i Lund och spenderade ett par dagar i Malmö.

I slutet av juni firade vi vår bröllopsdag i London och i juli spenderade vi en skön och avslappnad helg med vänner i Tällberg. Ytterligare en helg i juli spenderades i Dalarna, då hos vänner som öppnat sina hjärtan för våra f.d. grisar Knut & Emil. På den resan hade vi även glädjen att ha med oss dottern! Senare på sommaren åkte vi till Gotland i några dagar. Vi bilade runt på ön men bodde centralt i Visby.

På hösten skulle vi åkt iväg till Fuerteventura, men den resan blev inställd. Några dagars kurs i Stockholm för Roger gjorde att jag flyttade kontoret till Stockholm de dagarna. Kvällarna spenderades på stan i olika sammanhang. Fastnade en extra natt p.g.a storm. Nyår firade vi i London och det kommer det blogginlägg om inom kort.

Några avsked under året

Vimle är ett stort avsked och alla de prylar vi sålde inför flytten är många små och obetydliga avsked. Det finns fler saker jag sagt hej då till under 2015.

WebCoast var en konferens som jag alltid längtade till, jag träffade massor av vänner och lärde mig nya saker. Inspirerades till olika saker som gynnade mitt företag, men även på det personliga planet. 2015 var sista året som WebCoast gick av stapeln. WebCoast är för mig förknippat med så otroligt mycket gläjde!

webcoast-gladje
Ingela, Anna och jag

Jag sålde min älskade Alfa Mito. Helt meningslöst att ha en bil när man bor 100 meter från järnvägsstationen. Åker alltid tåg till Göteborg och i stan går el. cyklar jag. Även Roger sålde sin bil, eller rättare sagt två av sina bilar, men köpte en ny också. Så vi har en bil kvar, men det är en sommarbil, en Alfa GTV.

Glutenfritt är det som gäller för mig sedan i somras. Jag mår så otroligt mycket bättre utan gluten i min kropp, så det är nu tillagt på listan på det jag aldrig mer äter: kött, fågel, gluten.

Beslöt att sluta med hormonpreparat. Efter att ha haft hormonspiral i närmare 25 år och dessförinnan ha knaprat p-piller i många år kändes beslutet angeläget.

Några nya bekantskaper

När jag får grisnoja och känner att ett tryne behövs för att göra min dag, besöker jag minigrisarna i Nolhaga. Underbara tre små tillgivna pluttar som kommer när jag visslar.

minigrisar-nolhaga

Jag har alltid gillat att dansa, nu bor jag så jag kan vara med i en dansklubb, jag dansar bugg två dagar i veckan, och jag älskar det!

mat.se – vi handlar smidigt via app på kvällen och får hemkört det dagen efter, en perfekt lösning när man inte har en bil och vill storhandla!

När vi var i London i somras kunde vi köpa AppleWatch över disk, vilket vi självklart gjorde och jag älskar min klocka!

Spelade handboll som ung och har alltid gillat att kika på TV när det varit handbollsmatcher. Nu bor vi granne med Estrad, AHK´s arena och vi är där så ofta vi kan när det spelas hemmamatch. Underbart spännande och glädjefyllda kvällar med spel på högsta nivå i Elitserien.

Har besökt en osteopat för första gången i mitt liv!

anna-forsberg-apple-watches

Hälsan kunde varit bättre

Jag har haft vidrig tandvärk i några omgångar på grund av en rotfyllning. Men efter några besök hos tandläkaren så hittades orsaken och nu är den borta för alltid hoppas jag!

Åkte även på ryggskott i somras, en jobbig variant som spökade länge. Fick hjälp av osteopaten att behandla, men det hindrade mig att löpa i somras och min vardagsmotion blev väldigt lidande.

Jag har en frusen vänsteraxel, den kom direkt efter att den högra hade läkt. Den har så klart påverkat min rörelse under hela året. Men nu är mesta smärtan borta, bara invänta full rörlighet igen.

En morgon i november ramlade jag på centralstationen i Göteborg och bröt min vänsterarm. Slapp gips för brottet var så snyggt och benet satt exakt i den position som det ska. Men det innebar ingen dans och ingen träning.

Jag har det här året gått upp i vikt framför allt av utebliven träning och vardagsrörelse, men några extra kilon har det nog blivit av goda viner och restaurangmat på våra resor.

Familj och vänner

Jag har lärt känna många härliga människor under 2015, jag har fått nya vänner och jag har spenderat en hel del tid med nya och gamla vänner samt familjen såklart. Roger och jag har ägnat mycket av vår fritid tillsammans samtidigt som vi har våra egna intressen som vi sysslar med på var sitt håll. En mix vi gillar!

Ännu ett år har jag fått uppleva

Ytterligare ett år har gått och jag åldras med glädje! Visst ser jag mig i spegeln i vinklar jag inte gillar, men jag ser framför allt saker som jag inte sett förut och som jag faktiskt älskar – mina rynkor! Varje rynka är på nåt vis ett bevis på att jag upplever mitt liv. Att jag gör saker, att jag påverkas, att jag påverkar. Målet med mitt liv är att göra skillnad för någon och att uppleva alla dagar jag lever. Inte bara leva. Så när jag upplever mitt liv så tänker jag att det sätter spår, i min hud, i mitt hjärta, i min kropp på olika sätt. Jag gillar det. Jag är glad för mina rynkiga händer och för de rynkorna jag senast upptäckt, de på min hals.

anna-forsbergs-rynkiga-hals
Rynkig och vacker hals

2016 – hur blir det?

Jag gillar nystarter och jag gillar förändringar, men jag brukar inte kalla det för nyårslöften eftersom jag gör förändringar i mitt liv löpande. De som är aktuella och som jag jobbar med just nu är:

Bättre balans i kosten – jag är Pescetarian men har en bas på rawfood/vegan. Numera väljer jag dessutom alltid glutenfritt, det är inga problem, men jag tillåter mig lite för mycket mjölkprodukter och sockerhaltiga produkter utanför hemmet främst. Jag ska helt enkelt säga nej tack och göra mina braiga val lite oftare. Jag ska också äta mer fisk!

Stå mer – jag har ett höj-/sänkbart skrivbord på kontoret som jag är dålig på att använda, det ska bli ändring på det – dags att stå igen på jobbet!

Yogan ska få bättre plats i mitt liv. Jag ska arbeta för att yogan ska bli en naturlig och efterlängtad stund i min vardag.

Välkommen 2016 – jag ska vårda och uppleva dig så mycket jag kan!

PS. För fler bilder kan jag tipsa om mitt Instagramflöde

Försöker igen

Ni vet när man har en målsättning och det inte riktigt blir som man tänkt. Det har blivit så här på bloggen.

Men jag tänker istället så här, jag får väl helt enkelt försöka igen!

Vi reser ju en del och min tanke är att försöka dokumentera både planering och upplevelser. Inte som en dagbok som jag tidigare gjort, utan ett par inlägg per resa istället.

Jag har resor till New York, Stockholm, Lund/Malmö, Dalarna, London och Rhodos att berätta om, samt alla kommande resor.

Det kommer självklart bli en del berättelser, reflektioner, åsikter och tankar om annat med. När det gäller webben så håller jag det på webbtanten.se och när det gäller företagandet och WordPress kan ni läsa om det på vimlewebb.se

Jag passade även på att flytta denna personliga blogg från vimleanna.se till anna-forsberg.se, eftersom vimleanna inte existerar längre.

Hur bra är sociala medier för våra vänskapsrelationer?

Jag har skrivit om sociala medier i allmänhet och om Twitter i synnerhet i tidigare. Sociala medier är ett fantastiskt verktyg för att ha koll på världen, hålla sig uppdaterad, hitta vänner och utöka sitt nätverk. Det har nog inte undgått någon att jag gillar SoMe (som man ofta förkortar Sociala Medier). Men… jo jag tycker det finns ett men här.

Saknar vi varandra, får vi känna längtan?

Vi får hjälp att hålla oss uppdaterade om varandra, att varje dag kunna se vad våra nära och kära gör, veta vad man planerar för semester, vilka man umgås med, vad man gillar och inte gillar och så vidare – det mesta kommer till oss via sociala medier. Vi läser om varandras vardag och fest på Facebook, vi läser om varandras tankar och får länkar till personliga blogginlägg om allt möjligt på Twitter, vi får se bilder på hur våra barn växer på Instagram etc. Det är ju fantastiskt att man kan få allt det här genom att bläddra igenom sin telefon emellanåt. Men betalar vi ett pris för den bekvämligheten?

Saknar vi varandra när vi matas med all denna informationen? Kan det vara så att vi inte hinner känna saknad för att man ser varandra i flödet ”hela tiden”. Hjärnan får kanske sin dos av information att längtan efter varandra uteblir.

Färre möten med befintliga vänner

Sociala medier har hjälpt mig till många nya vänner! Massor av nya möten som inte hade skett utan det. Så jag är enormt tacksam för det! Men jag träffar inte mina vänner så ofta utanför tangentbordet som jag gjorde tidigare. Skulle vilja säga att både jag och mina vänner är dåliga på att höra av oss till varandra på andra sätt.

Har pratat med några om det här och det verkar inte som om jag är ensam med den här reflektionen. Är det samma sak för dig? Får du färre FB-meddelanden, SMS och telefonsamtal som är direkt riktade till dig nu än du fick för några år sen, trots att du har fler vänner?

Tycker vi ska skärpa till oss och umgås mer igen. Det ena behöver inte utesluta det andra tänker jag, men en lite annan mix än än hur det ser ut just nu kanske skulle vara sunt? Vad tycker ni?

Till mina kära vänner som jag faktiskt får glädjen att hänga med ganska ofta vill jag skicka en varm kram!

Edit: Fick ett SMS av en nära vän som skrev ”Håller med om att social medier får oss att sträva efter kvantitet och glömma kvalitet en smula.” Så mitt i prick tycker jag!

Varför lär man känna nån via Twitter?

Jag la till en ny vän på min Facebook, som jag lärt känna utanför tangentbordet. Efter ett tag kom det ett meddelande där hon frågade om jag kände XX. Det syftades på en person som fanns med bland mina vänner, som hon kände till.

Ja, svarade jag! När vi fortsatte dialogen och jag berättade att jag lärt känna XX via Twitter. Att vi följt varandra i de digitala kanalerna i flera år och även träffats en gång. Det var då frågan kom: Varför lär man känna nån via Twitter?

Först blev jag paff, för det är så uppenbart för mig att lära känna människor i alla olika typer av nätverk. Även de digitala. Men jag förstår så klart att det inte är så självklart för alla andra. Jag lovade min nya vän att svara på hennes fråga på en fika snart, men jag vill gärna ändå försöka förklara skriftligt också. Kanske det är någon annan därute som undrar samma sak.

Kanske min vän utvecklar frågan när vi ses och därmed ger den ytterligare dimensioner och tolkningsmöjligheter, men här kommer mitt svar utifrån den tolkningen jag gjort i alla fall.

Twitters funktion i mitt liv

Sällskap

Jag började twittra för att jag var nyfiken på det. Men fortsatte för att människorna i flödet blev, och är än idag, ett viktigt sällskap för mig. I synnerhet när jag arbetade hemifrån i flera år så blev det sociala livet eftersatt och där fyllde Twitter en mycket viktig funktion. Något jag märker nu när jag flyttat kontoret till ett kontorscentrum och ingår i många nätverk är att Twitter inte fyller funktionen som arbetskamrat för mig längre.

När jag tittar på sport på TV kan jag gärna använda Twitterflödet som ett gäng vänner bredvid mig i soffan. För att dela glädjen och ev. sorgerna (om man nu råkar hålla på fel lag) tillsammans med någon. Glädjen blir större när man delar den!

Omvärldsbevakning

Det finns så fantastiskt mycket kunskap att hämta på nätet. Att använda Twitter som filter har funkat bra för mig. Jag har fått kunskap och information med flera dimensioner eftersom det ofta blivit både dialog och blogginlägg skrivna som jag också kunnat läsa/följa.

Affärsutveckling

Jag driver en webbyrå och behöver fylla på med nya kunder och uppdrag hela tiden eftersom man inte byter sin webbplats varje månad. Twitter har hjälpt mig att hitta nya kunder men också att se hur andra lyckats och misslyckats med olika delar i sitt företagande, vilket inspirerat mig. På olika sätt! Jag hoppas också att jag med den kunskap jag delar med mig av har inspirerat och hjälpt andra. Ge och ta funkar finfint på Twitter!

Svaret på frågan?

Ja, svaret är att eftersom jag umgås med människorna på Twitter på olika sätt, men regelbundet, lär jag känna de personerna som jag talar med. Åtminstone den delen av personen som de väljer att dela med sig av. När man sedan träffas utanför de digitala kanalerna blir vänskapen djupare eller rinner ut i sanden. Ibland stannar den kvar i att bara vara digital. Ibland är man bara bekanta med varandra, ibland blir man en affärskontakt istället. Hur relationerna utvecklas varierar så klart! En del lägger jag till på Facebook, andra inte.

Finns säkert de som använder Twitter och andra sociala mediekanaler till att just aktivt söka nya vänner eller partners. Det har jag inte gjort. Men jösses vad mycket härliga vänner jag hittat på Twitter! Ni vet vilka ni är och jag är så otroligt glad att just du finns i mitt liv!

Obehagligt bemötande av Relacom tekniker

Jag vill kunna lita på tekniker och hantverkare jag släpper in i vårt hem. När jag dessutom är ensam hemma blir det ännu viktigare.

Detta inlägg är skrivet med en stor klump i magen och jag är högröd i ansiktet. Vill direkt be om ursäkt för att det saknas rubriker och att texten kan vara osammanhängande ibland.

Nån gång i juni hade vi åsknedslag som slog ut båda våra modem till de två abonnemang vi har hos Telia på ADSL.

Det ena abonnemanget är Telias egna modem, som de har garanti på och byter ut vid åsknedslag. Det andra abonnemanget har vi egen utrustning på. Den egna utrustningen åkte vi genast och köpte ny till och ersatte och den linan har funkat oklanderligt sedan dess.

Den andra linan har inte funkat sen dess. Jag har inte exakta siffror men den håller normal hastighet i nån timme, sen faller det ner till att inte kunna surfa alls tills man startar om modemet.

Vi har haft tekniker här springande hela sommaren för att felsöka och åtgärda problemet. Det har varit tekniker från olika företag. Min gissning är att de har olika kompetensområden.

En av teknikerna som kom hit 25/7 betedde sig oförskämt och obehagligt. Mitt meddelande till Telia (skrivet på mobiltelefonen därför en del felstavningar) var det här:

Igår hade vi besök av ytterligare en tekniker. Han kom från Relacom. För ärende 27773258 som nu pågått ett tag med 5 besök av tre olika tekniker. De andra två har varit bra, men den vi hade igår vill vi inte ha hit igen.

 För det första ringde han o påstod att jag inte var hemma, han hade inte ens gått ur bilen o ringt på. Hag var hemma. Det var en het dag. Han ställde bilen i solen, trots att skugga finns, och lät bilen gå på tomgång. Mina djur går i till o jagad honom flytta bilen till skuggan o stänga av motorn. Det ville han inte alls göra. Jag frågade då om han bara skulle in och vända o sen gå tillbaka till bilen (tänkte att isf så är det ok m tomgången). Han sa då ja och jag sa nåt om att jag annars tycker han ska stänga av motorn. Han klagade på sina kollegor som om de inte visste vad de gjorde och ifrågasatte deras jobb inför mig. Mkt oproffsigt! Han lyssnade inte på vad jag sa utan hade hela tiden egna svar. När jobbet drog ut på tiden bad jag honom snällt igen att stänga av motorn men det tänkte han inte göra. Han avslutade med att göra nåt i stationen, vilket han själv inte skulle kunna kontrollera om det avhjälpte problemet utan vi skulle själva hålla koll. Kan meddela att problemet kvarstår.

Hans attityd är en av de värsta jag upplevt och jag tyckte det var obehagligt att vara ensam hemma med honom i huset. detvilljag inte uppleva i mitt hem igen!

Svaret från Telia dröjde två dagar men så här skrev dem:

Först och främst så vill jag be så hemskt mycket om ursäkt för det inträffade. På det där sättet ska inte teknikerna bete sig, det är allt annat än okej! Jag har därför tagit detta vidare och teknikern kommer att få veta att detta beteende inte är okej när man har med våra kunder att göra. Vi accepterar det inte under några som helst omständigheter.

Jag kan se att en stor åtgärd är genomförd på din anslutning och detta borde förändra hur det fungerar för dig. Jag har gjort en omstart av ditt modem/din trådlösa router som du lånar av oss. Efter detta gick hastigheten på din anslutning upp ordentligt. Om du provar att mäta din hastighet via http:/­/­www.­bredbandskollen.­se så kommer du att märka en förbättring. Ibland, när en åtgärd av denna typ är genomförd så behöver modemet startas om efteråt.

Jag vill att du testar hur det fungerar och återkommer med ditt resultat. Vi kommer självklart att hjälpa dig fram till att allting fungerar till 100 procent.

Problemet har fortsatt och är fortfarande inte löst. Idag blev jag igen kontaktar av en tekniker som skulle komma hit och fortsätta felsöka.

Gissa vilken tekniker?! Jo minsann, den enda teknikern jag inte vill ha hit. Jag försökte hålla igen och tänkte att vi måste ju få problemet löst. Men under samtalet blev jag bara mer och mer irriterad och känslan av obehag växte. När han beskrev vad han skulle göra när han kom hit så ifrågasatte jag det, för det var exakt det vi själva gjort tidigare efter instruktion från Telia och det har ju inte avhjälpt problemet. Då fräste han av mig och sa att han var bara glad om han skulle slippa behöva komma hit eftersom jag bevisligen inte ville ha hit honom. Nej, jag vill sannerligen inte ha hit honom och särskilt inte om han ska göra samma saker som redan är gjorda.

Jag var så upprörd så jag visste inte vad jag skulle svara, jag bara skakade och till slut la jag på luren. Omoget – ja kanske, men jag hade verkligen inget svar till honom och kände bara att jag inte kunde ha honom kvar i luren.

Skickad meddelande till Telia – men det tar säkert två dagar till innan jag hör något därifrån.

Jag är innerligt tacksam att vi har ett abonnemang med egen utrustning så jag inte står här och inte kan jobba.

Telia har pratat om kompensation, de ringer ibland och hör om problemet är löst för att vi ska kunna komma överens om en kompensation. Just nu vet jag inte alls vad den skulle kunna vara.

Edit: Fick precis SMS av Telia:

”Vår tekniker har nu avslutat ditt ärende. Om problem kvarstår ber vi dig kontakta oss på nytt för fortsatt hjälp”.

Jamen det här går ju riktigt bra. Teknikern som ville komma hit men inte fick det, har avslutat ärendet. Denna skräckhistoria fortsätter..

Edit 140825

I fredags ringde RelaCom och berättade att de satt sin bästa tekniker på tekniska problemet med vårt abonnemang. En trevlig och professionell tekniker kom hit i lördags och arbetade i ca 3 timmar och löste problemet som det verkar! Bra att de till slut tog tag i det!  Ang. den tekniker som jag inte önskar träffa igen så skulle RelaCom ta tag i det internt. Hoppas ingen annan drabbas av liknande obehagliga situationer som jag.

Vad händer på Twitter?

Jag har länge använt sociala medier och jag tycker det är fantastiskt med alla möjligheter som öppnas och alla nya vänskapsband som knyts. Den kanal som länge varit och fortfarande är min käraste är Twitter.

Twitters tjusning

Jag gillar den snabba och korta vägen till dialog. En dialog som kan leda till fruktsamma uppdrag, till nya vänner, som vidgar vyerna eller som kan vara en tröst och sällskap i ensamhet. Hur man använder Twitter är olika för varje individ. Det är en av tjusningarna!

Jag gillar att man som obetydlig i sammanhanget ändå kan få utrymme att tycka till. Att man kan följa härliga diskussioner om olika saker i ett brett perspektiv. Att man välkomnas in i dialogen och att det man har att säga lyssnas och svaras på. Man känner sig inkluderad!

Men Twitter förändras också

De senaste tiden har dessvärre känslan av inkluderande förändrats. Jag har inte riktigt samma sug och intresse av att kika in på Twitter. Jag kikar in när jag har tid och lust, har push på mentions så jag fortfarande kan hålla den snabba dialogen som förväntas på Twitter. Det är i alla fall vad jag själv förväntar mig av andra och då vill jag leva upp till det på min kant också. Det är ju snabbheten som är en av anledningarna att jag en gång fastnade på Twitter.

Intolerans mot oliktänkande

Vad jag ser i flödet är att dialogen och diskussionerna blivit mer intoleranta mot oliktänkande. Det jag älskade förut med att alla kom till tals ser jag dessvärre inte lika mycket av. För när någon säger något som inte accepteras av mängden kan det bli väldigt tråkiga reaktioner och spydiga tweets. Jag har inte några exempel att ge er på detta, men jag har sett det ett flertal gånger under en tid.

Dialogen minskat

Dialogen har kraftigt minskat, man får inte svar på samma sätt som tidigare. Att tweets försvinner i mängden förvånar mig inte alls. Vi är många fler på Twitter nu, om man jämför med när jag var som mest aktiv. Man följer många fler och har ett snabbare flöde. Vi prioriterar alla vilka tweets vi vill engagera oss i. Märker att jag själv är en av de som bidragit till minskad dialog.

Vargen kommer-syndromet

Viktiga saker såsom ex. mobbing och rasism hamnar i fokus så ofta att folk inte reagerar längre. Det blir ”vargen kommer”. Att det sedan är allvarligt och att vargen faktiskt kommer ofta spelar ingen roll. För man orkar inte hantera det varje gång. Informationsflödet är så intensivt och man måste selektera. Jag menar inte att vi ska sluta ta upp och sprida de här viktiga sakerna, det är jätteviktigt att informationen finns och sprids. Men det kan bli för mycket av det helt enkelt.

Mitt flöde styr jag själv över

Hur man ska hantera sin egen reaktion kan bara var och en av oss bestämma, men för mig har det handlat om att ändra i mitt flöde. Jag gör det hela tiden lite här och där. Jag har inte längre väldigt aktiva personer som hela tiden pratar om det som trendar, i mitt flöde. Jag ser ofta deras tweets genom retweets ändå och då blir det i lagom mängd.

Jag vill ha ett aktivt, intressant och aktuellt flöde på Twitter. Jag vill inspireras, få nya insikter och ny kunskap samt ha en respektfull dialog. Jag kan och vill inte förändra hur andra använder sitt Twitter, men jag väljer vad jag vill se i mitt flöde och därför så styr jag mitt eget flöde genom att välja vilka jag följer. Det har inget alls att göra med om jag tycker om personen ifråga eller inte. Det handlar endast om hur de använder Twitter – och om det stämmer överens med hur jag vill se mitt flöde.

  • Vad kan det finnas fler för anledningar till att våra dialoger minskat? Eller är det bara jag som upplever detta? Kanske det har att göra med hur jag valt mitt flöde?
  • Har du förändrad syn på Twitter?
  • Förändrar du ditt flöde successivt och varför?

Dagens visdomsord från Simon Sinek passade bra till det här inlägget känner jag.

Let us not attack those who disagree. Let us defend those who follow.

Detta är en reflektion och jag har gärna en dialog kring detta i den kanal som funkar bäst för dig!

Djupa samtal

Jag är en öppen person. Delar gärna med mig av mina tankar och åsikter. Jag berättar gärna om roliga och jobbiga saker jag varit med om. Gillar även prata om intima saker och skrattar högt åt fräckisar. Älskar relationer, av alla de slag, både att ingå i, prata om och engagera mig i.

Om du läst vad jag tidigare skrivit om här i bloggen så hittar du både väldigt uttömmande inlägg och mer ytliga.

Tycker det är väldigt roligt och smickrande när människor i min omgivning vänder sig till mig och vill prata. När folk har tillit till mig och vill delge mig en del av sitt liv, både roliga och mindre roliga saker. Jag har glädjen av att få uppleva mycket av andras liv och vardag.

Jag skulle så väldigt gärna vilja vara med i typ Stjärnorna på slottet – självklart ska det inte vara med kändisar och det ska inte heller TV-sändas. Men konceptet gillar jag. Tänk att en hel dag få bestämma mat, prata om sina tankar och värderingar och berätta utvalda händelser av sitt liv för en grupp personer som verkligen är intresserade av att lyssna och som har modet att ställa frågor i känsliga ämnen. Att sedan få lyssna till de andras berättelser och ta del av deras liv på det intensiva sättet tror jag skulle vara en upplevelse för livet.

Fram för fler djupa samtal!

Jag har gjort fel!

Visst är det så att vi alla gör fel ibland, men när jag bara för några månader sen insåg att jag faktiskt har behandlat mina två barn helt olika i ett viktigt avseende så skämdes jag. 

Barnen är högprioriterade

Jag har alltid satt mina barn i första rummet, har alltid valt att prioritera dem istället för mig själv.  Mina barns välmående är det viktigaste i mitt liv, jag skulle gå i döden för dem om det krävdes!

Anledningen till att jag särbehandlat mina barn är ren okunskap. Jag klandrar mig inte för det fel jag gjort utan har lärt mig av det och hoppas också jag kan lära andra att det faktiskt kan gå tokigt även om man inte har det som avsikt.

Två barn, en tjej och en kille

Grabben har alltid varit väldigt utåtriktad, haft lätt för att samtala med både kompisar och vuxna. I skolan har hans lärare alltid gett honom beröm för hur han betett sig i skolan, även om han inte lagt manken till vad gäller skolarbetet. Han står gärna i centrum i de sammanhang han ingår i.

Tjejen har alltid varit otroligt ambitiös i skolan och även med allt annat hon företagit sig. Har väldigt fina betyg och hon är en otrolig kreativ person och duktig florist. Hon är ganska blyg och vill helst inte vara med i alla våra sociala sammankomster. Undviker strålkastarljuset.

Ser ni skillnaden? Ser ni vad fel jag gjort? Så här beskriver jag INTE mina barn idag – men det är så här jag har gjort.

Självkänsla kontra självförtroende

Jag har gödslat beröm på min son för hur han är som person medan jag gödslat beröm på min dotter för vad hon gör och har gjort! Jag har inte ens tänkt på att det är skillnad, jag har inte förstått att det är jag som tyvärr underbyggt min dotters dåliga självkänsla.

Det är så lätt att berömma barnen för det som de är bra på, oavsett om det är en egenskap eller något de gjort. Självklart ska man få beröm för när man gjort något bra också, men man måste fokusera på att berömma individen, för hur personen är.

Jag har lärt mig av mina misstag och kan inte göra det ogjort, tyvärr. Men jag kan arbeta för att ändra på mig och göra annorlunda nu när jag vet!

Idag när jag har besök av guddottern eller andra barn försöker jag lägga mer krut på deras egenskaper än för vad de gör/gjort, även om de självklart får beröm för fina teckningar etc.

Självkänslan kan vi öka hos våra ungdomar genom att stötta och ge beröm för hur de är som personer. Självförtroendet ökar vi genom att berömma för vad de gör.

Mina barn idag

Om du skulle be mig beskriva mina barn idag så skulle det så ut ungefär så här:

Tjejen är engagerad, omtänksam och väldigt kärleksfull. Hon bryr sig väldigt mycket om att alla omkring henne ska må bra. Hon har en stor empati. Hon är makalös på att läsa människors signaler i olika sammanhang. Hon är fantastisk att vara med och hon gör världen till en ljusare plats med sin livsglädje.

Grabben är en mjuk kille som går sin egen väg och inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. Man kan inte styra över honom, han har en stark vilja och integritet. Han är också väldigt kärleksfull och visar den öppet. Han är spontan och sprider glädje, och han saknas direkt när han lämnar rummet.

Jag älskar er båda mest av allt på hela jorden!

Diskussion kontra dialog

Gillar du att diskutera? Det gör inte jag. Jag älskar däremot dialog. Jag förklarar skillnaderna som jag fått lära mig det.

När jag gick utbildningen i våras på Academy of Excellence i Göteborg så höll Thomas Lundqvist från BrainScan en intressant föreläsning om försäljning och lönsamhet. Han visade på en del olika teorier över hur vi människor fungerar – vilka man ska ha i åtanke när man gör sina säljsamtal. Nu är jag ingen säljare och har aldrig gått någon marknadsföringskurs eller utbildning så det var en mycket bra föreläsning över lag för mig.

Men det var en sak som slog till som ett blixtnedslag i huvudet på mig och som jag inte kunnat släppa sedan dess. Nämligen skillnaderna mellan diskussion och dialog. Jag har inte riktigt sett det på det viset förut. Men nu har det blivit väldigt tydligt för mig varför jag gillar att diskutera (ha dialog) med vissa människor och varför diskussion med andra människor får mig att genast må dåligt.

Trenden på Twitter, som för mig är ett dialogverktyg,  tycker jag är att allt fler diskuterar hellre än för dialog. Det gör att jag sällan ger mig in i åsiktsdialoger längre.

Skillnaderna

vi – jag

i dialogen vill man tillfredställa allas behov för man ser varandra som vänner medan man i en diskussion vill tillfredsställa sitt eget ego för de andra är ens fiender.

veta – upptäcka

i dialogen är man nyfiken på att upptäcka nya saker och få se och höra nya vinklar och horisonter då man vet att det finns flera lösningar och sanningar medan man i en diskussion redan vet både vad man tycker och vad som är rätt, det finns bara en sanning. Man behöver i en diskussion bevisa något.

svar – frågor

i dialogen ställer man gärna frågor och öppnar upp för andras intryck medans man i diskussionen redan har alla svaren och måste försvara sin position och övertyga de andra.

vinna/förlora – dela med sig

i diskussionen är det tydligt att det handlar om att vinna eller förlora diskussionen, medan man i en dialog känner att det inte behöver sluta med att någon vann. Man är nöjd med att ha pratat om att vi tänker och tycker olika och att det har vidgat våra vyer.

ojämlik – jämlik

i en diskussion ser man sig inte jämlik med de andra medan man i en dialog känner att alla har lika värde och har lika mycket att tillföra

makt – respekt

vanligt med härskartekniker  i en diskussion medan man i en dialog visar varandra respekt.

Vad tänker och känner du när du läser detta? Var det kanske redan solklart för dig? Gillar du dialog eller diskussioner – kanske du gillar båda fast i olika situationer?

Vill du ha dialog med mig om detta använd gärna kommentatorsfältet eller Twitter.

Kombination av glädje och ångest

Jag blir snart ensam. Mycket ensam. Det tär och det skrämmer.

Sedan 2007 har jag och Roger arbetat hemma tillsammans. Fyllt våra dagar med arbete, värme, kärlek och trygghet. Det har varit helt fantastiskt!

När vi tog steget att lämna storstaden för att starta en gemensam verksamhet var det många som varnade oss för att äktenskapet och relationen skulle ta stryk. De hade fel. Vi växte tightare  tillsammans för varje dag. Vår kärlek är så stark att jag blir alldeles knäsvag när jag inser vilken fantastisk man jag har!

Han har fått sitt livs möjlighet. Han pluggar numera på GYH till apputvecklare sedan augusti. Det här har du säkert redan läst här. Det betyder att han är 2 dgr/vecka på skolan i Göteborg. Jag är så himla stolt över honom. Att han får godkänt på varje delkurs, trots att han inte skrivit en endaste kodrad innan.

Ensamhet

De dagarna har varit ganska tuffa för mig. Men det har gått ganska bra faktiskt. Jag har tänkt att det blir som en inskolning för mig. Att vara ensam hemma hela dagarna.

Jag hatar nämligen att vara ensam. Jag kan välja det ibland, jag kan t.o.m. tycka det är skönt att gå undan. Men när jag väljer det själv kan jag hantera det.

Det handlar inte om att jag måste vara med Roger. Det som är mitt problem är att vara själv. Jag var en vecka i Turkiet för ett år sedan. Åkte iväg utan att känna en enda människa. Men det var jag inte så orolig för. För jag har inga som helst problem med att ta kontakt med andra människor. Kvällarna när jag gick till mitt enkelrum så kämpade jag mot ångesten. Det gick bra!

Det som skrämmer mig är att vara helt ensam från tidig morgon till tidig kväll. Hemma. Eftersom jag har kontoret hemma så ser jag ingen annan när jag jobbar. Nu har jag ju Therese som jobbar här också, men hon är inte här varje dag. Hon kommer dessutom att vara här mindre och mindre eftersom hon kan sköta sitt jobb hemifrån sig när hon blivit varm i kläderna.

Om ett par månader börjar Roger sin praktik. Det betyder att han kommer vara i Göteborg 5 dagar i veckan. Helt plötsligt blev det verklighet för mig. Han kommer verkligen inte vara hemma mycket under min vakna tid. Vår kärlek klarar det – det tvivlar jag inte en sekund på. Men hur kommer jag klara det? Men jag måste så klart klara det, för det är ju så här det kommer att se ut framöver. Förhoppningsvis. Han vill ju ha ett jobb och det jobbet finns ju inte hemma.

Gamla spöken

Blir arg på mig själv! Arg för att gamla spöken får utrymmet att härja i mitt medvetande så här.

Jag har varit otroligt ensam i min uppväxt. När jag är ensam tycker jag synd om mig själv. Jag äter. Jag kan t.o.m. gå o lägga mig och sova bort en timme för att dagen ska gå fortare. Så här har jag alltid gjort och jag har accepterat det. Jag kan hantera ensamhet i perioder, korta sådana, men det som framtiden har i sitt sköte för mig nu skrämmer mig.

Matmissbruk

Är så glad för att jag under sex år lyckats med att komma in i en sundare livsstil, med bra mat och mycket träning. Att jag brutit mycket av mitt matmissbruk. Att jag älskar att träna. Men eftersom jag varit förkyld till och från, mest till, i fyra månader så har träningen verkligen varit sporadisk sedan september. Det har resulterat i att jag mentalt inte mår lika bra och midjemåttet straffar mig. Grunden i min kost är bra. Mycket bra. Det är bra!

Min ångest för framtiden handlar mycket om att jag är rädd att det jag byggt upp under de här trygga och fantastiska åren här hemma med Roger ska falla som ett korthus när jag blir ensam hemma på dagarna. Igen. Som jag jämt var när jag växte upp. Då beteendet började.

Framtiden

Jag måste fokusera nu. Fokusera på mig själv och på att bli frisk & fri. Frisk från förkylningen som har mig i sitt järngrepp (hoppas pågående penicillinkur hjälper). Frisk från matmissbruket. Fri från spökena. Fri från ångesten och rädslan.

Vårt liv ser annorlunda ut framöver och jag måste hantera det! Tar fram mitt jävlaranamma och ska banne mig besegra de här spökena once and for all och driva dem på porten. Sedan ska jag banne mig se till att jag klarar det här! Jag ska vara en glad fru som varmt tar emot min man när han kommer hem från jobbet!

Till Roger vill jag säga: Älskar dig mer än vad jag kan beskriva. Jag är så stolt över det steget du tagit. Jag är så glad att du fått chansen och att du nu har en praktik plats att se fram emot. Låt inte mina spöken jaga dig också. You make me complete!

 

Dags att byta ut flödet?

Har funderat på hur jag ska göra med mitt Twittrande och Facebookande. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra, men nu har jag ventilerat så mycket med mig själv att jag känner att jag gärna ventilerar med andra också.

Jag förändras och utvecklas hela tiden. Det tycker jag är fantastiskt och det har jag många av personerna i min omgivning att tacka för.

I mitt flöde av härliga människor lär jag mig så mycket nytt, får svar på frågor och känner en stor glädje åt att ibland själv vara den som hjälper andra. Jag lär känna nya personer och får höra viktiga saker och jag lär mig massor av sånt som är mindre viktigt. Men jag utvecklas. Faktiskt varje dag lär jag mig något nytt och det är fantastiskt!

Twitter

Jag följer många personer på Twitter. Jag följer över tusen personer och tycker det är svårt att få en relation med för mig nya personer. Samtidigt som jag älskar farten och möjligheten av att kunna hoppa in här och nu där det passar mig. Men folk och tweets liksom ”försvinner” i flödet. Inte för att jag någonsin har läst alla tweets. Det är inte min ambition, men med så många personer i flödet blir det svårt att lära känna fler, det blir för mycket helt enkelt. Märkligt men så upplever jag det.

Jag har fått rådet att använda listor, men det är inte alls rätt för mig. Har provat – men nej, jag vill inte sortera och titta i olika listor. Då känns det mer rätt att avfölja. Men att avfölja kan få väldiga konsekvenser. För det finns många som blir väldigt ledsna och tar det personligt.

När jag avföljer så gör jag det för att påverka innehållet i mitt flöde, inte för att jag tycker något personligt om personen. Men det når jag liksom inte fram med genom att avfölja. Ska varje avföljning föregås av en tweet/DM om varför jag avföljer? Det känns inte relevant heller.

140 tkn inte alltid det ultimata formatet

Så när jag nu känner att flödet liksom tuggar samma saker som alltid och jag vill förnya, eller utveckla mitt flöde, precis som jag själv utvecklas så har det istället blivit att jag twittrar mindre. Många personer som jag inte följer på Twitter men som jag tycker är intressanta följer jag via bloggar eller på annat sätt. Men jag vill inte ha dem i mitt dagliga flöde. Med det valet betyder det ju inte att jag inte tycker personen i fråga har något att säga – kanske bara att jag inte gillar formatet 140 tkn med den personen.

Jag vill inte göra någon ledsen, jag vill inte avfölja om folk tar det personligt och känner att jag sviker. Antal följare är viktigare för många andra än vad det är för mig. Jag tycker självklart det är roligt att folk vill följa mig. Men jag kan inte följa alla tillbaka längre. Vilket har varit min ambition hela tiden, vilket jag berättar om här.

Facebook

Jag har aldrig haft en tydlig och klar strategi för hur jag vill använda mitt Facebook konto. Men jag har inte varit vidöppen och det kommer jag nog inte bli på Facebook heller. Vet inte varför jag valt göra så men idag är jag glad för det. För min wall på Facebook fylls av samma länkar, av gilla och dela-tävlingar (som faktiskt oftast är olagligt!) och enorma diskussioner om viktiga saker. Ja, det är ett bra ställe att sprida sina åsikter. Men jag vill inte bara läsa om ex. pepparkaksgubbar den dagen som det trendar. För alla måste tydligen säga sin mening i varje högaktuellt ämne. Det blir lite som vargen för mig, för jag orkar inte läsa allt. Orkar inte ens ta ställning nästan bara för att det blir för mycket.

Gillare respektive vänner

Jag har inte så många vänner på min Facebook, ändå väljer jag att rensa där emellanåt. Jag har en facebook-sida för mitt företag och jag hoppas att folk som bara är intresserad av mig i mitt  yrke väljer att gilla den sidan. Det är där jag pratar om WordPress, bjuder in till kurser och ger ett och annat tips när jag kommer ihåg. Där kan vi prata jobb hur mycket som helst! Det är därför jag har en företagssida, för att mina vänner som inte bryr sig ett dugg om mitt jobb ska slippa spammas av en massa WordPressrelaterade länkar t.ex.

Antal vänner är totalt irrelevant för mig, jag önskar interagera med mina vänner på Facebook. Pratar man aldrig med mig eller man delar sådant som jag inte interagerar med så åker man ur min vänkrets på Facebook till slut. Det betyder inte att jag inte tycker om personen eller att jag inte vill fika och träffas utanför Facebook. Men jag kan inte ha ett flöde fyllt av ett för mig ointressant innehåll eller innehåll som jag redan läst för jag följer bloggarna själv. Det blir för mycket.

Antal gillare på VimleWebbs facebook sida är såklart mer intressant. Det är ju mitt jobb. Det jag lever på. Kan jag nå ut till fler med vad jag kan erbjuda så är det bra. Men jag har även här hellre gillare som verkligen gillar det skriver om där än att de gillar för att de gillar mina grisar t.ex.

@gladagrisar

På tal om grisarna så fick jag häromdagen skit för att jag hade ett separat konto för grisarna på Twitter, @gladagrisar . Tanken bakom det kontot är att folk som faktiskt är intresserade av att följa just minigrisarna kan följa det kontot istället för mig. För jag pratar ju inte bra om grisarna på mitt personliga twitterkonto. Det var ett sätt att hjälpa till att inte spamma flödet för andra. Kanske det var fel tänkt, men nu finns det i alla fall ett gäng gillare där så jag fortsätter – rätt sporadiskt att twittra som @gladagrisar ibland. En annan fördel är att även @vimleroger kan twittra som @gladagrisar.

Tanken har länge funnits att skapa ett separat twitterkonto för VimleWebb men jag kan inte hålla isär twittrandet i så många konton så jag har släppt den tanken. Det hade blivit för mycket att hålla koll på.

Grät när jag själv blev borttagen som vän

Men jag kan säga att jag förstår att man blir ledsen. Min son, 20 år, tog bort mig som vän alldeles innan jul. Jag grät, mellan julskinka och julklappar, på toaletten.. ja sådär som man gör när man skäms för sin reaktion. När jag frågade så fick jag förklaringen att det berodde på att jag spammade hans flöde. Jag hade väldigt svårt att förstå det, jag facebookar inte varje dag ens. Men jag får mycket respons när jag skriver på Facebook och då rankas jag som intressant i min sons flöde av Facebook. Fast han själv tycker inte det så klart. Han kunde valt att ”dölja”, men jag gillar faktiskt nu så här i efterhand att han var ärlig och kunde stå för vad han tyckte och istället avfölja mig. Jag vet ju att han inte älskar mig mindre för det! Han vill bara ha ett annat flöde, det blev för mycket av mamma helt enkelt. Jag lärde mig massor utav den avföljningen, tack D!

Lösning?

Eftersom jag inte vet hur jag lösa allt det här som blivit för mycket så fortsätter jag nog som jag gjort hittills, tills jag hittar lösningen. Jag avföljer några här och där, då och då. Jag rensar bland mina facebook vänner också. Om det är dig jag tar bort, snälla ta det inte personligt. Det är helt andra saker som avgör mina flöden!

Nu är jag jättenyfiken på hur du resonerar, om du har samma känsla om att det kan bli för mycket av det goda ibland. Är det här en vanlig känsla eller är jag helt ensam att bolla med de här tankarna? Dela gärna vidare till andra och kommentera gärna!